Sjöfart

Sjöfart

Om sidan

För alla som har eller haft någon anknytning till sjöss, och vill dela med sig av sina minnen till andra. Om ni vill skriva in eran historier kan ni maila till mig så ansluter jag er till Bloggen. Ni kan bjuda in andra som ni vill ska skriva här, det måste finnas oändligt med episoder och händelser som Ni har varit med om under eran resor runtom i världen.

Sjösidan. skapad av Harry Honkanen sjösidan

Välkommen till Sjökultursällskapet Bokanjärerna.
Bokanjarerna.se kommer att växa mycket under året så kom snart tillbaka! www.bokanjarerna.se

Välkommen till Georg I. Hindersson webbplats!
www.hindersson.com

Välkommen till Krister Lummes hemsida.

Välkommen till Jörn Hammarstrands blogg: http://skipperstories.bloggsida.se


Välkommen till Ole Lundbergs blogg: http://ole-bloggboken.blogspot.com/


OBS!
Kontakta mig på följande mats@poetica.se om du inte vet hur du ska skriva in din historia.

Gästbok
Skriv några rader om vad du vill att jag eller någon annan ska läsa.


SJömanskyrkor.
New York

Julafton a’ la Bolivia

Bengt LarssonPosted by Admin Monday, December 15 2008 13:00:49
Ombord på samtliga Johnsonfartyg jag seglade var det tradition att befälet bjöds upp till salongen under Jul,Nyår,Midsommar och andra stora helger. Normalt var det bara Skepparen och Chiefen som fick beblanda sig med ev. passagerare. Julresorna var alltid speciella då det hände en hel del pga de många helgdagarna med tillfälle till festande.
Ombord på M/S Bolivia tillbringade jag Julen 68/69 som skulle bli minnesrik. Jag var mönstrad 2Ma och hade 4-8 vakten. Det innebar matavlösning på kvällsvakten och mesta delen av vakterna utan dagmän. Detta var skönt då man kunde dona som man ville mellan rutinerna med div. småreparationer,underhåll och vaskning/rengöring. Varje vakt hade ju sitt eget område att ansvara för. För min del gällde manöverdurken med div. pumpar och HMs manöverplatser.

Då allt befäl var uppbjudit till salongen skippades matavlösningen så 3Ma kunde njuta av julmiddagen. Jag skulle bli avlöst av Frysarn som vanligt ½-9 för att sedan duscha och rusa upp och få mig lite käk tillsammans med flunkarna. När avlösningen närmade sig började jag otåligt kika uppför lejdarna för att få syn på min avlösare. Frysarn var en äldre herre som aldrig brukade missa en avlösning.

När tiden gått över rejält skickade jag upp motorman för att purra en gång till. Han kom tillbaka med besked att Frysarn var på gång. När klockan blivit 2100 skickades motorman upp en gång till. Han kom tillbaka med samma besked. Jag väntade ett par minuter och stack sedan själv upp till frysarhytten för att kolla läget. När jag öppnar hyttdörren ser jag Frysarn sittandes på fylleslafen med kakiskjortan på plats och byxorna nere vid anklarna. Ögonen var slutna men han rörde på sig så han sov inte. Under tiden jag stod där försökte frysarn flera gånger få upp byxorna på plats men kom inte längre än till när han var tvungen att resa på sig. Då tappade han både balansen och taget om byxorna. Han tog nya tag men misslyckades hela tiden.

Jag fattade att avlösningen var i stor fara och gick ner i maskin igen. Rejält förbannad. Till min glädje kommer Chiefen ner och avlöser mig efter en stund. Han hade saknat mig och sett Frysarns tillstånd. Jag rusar upp och duschar med en jäkla fermitet. På med uniformen och en rökare upp till salongspentryt där flunkarna just börjat duka av allt käk. Jag lyckades få tag i lite skinka och sill som tillsammans med potatis snabbt slukades. Inte mycket till julmiddag , men snaps fanns och öl oxå. Snapsglasen var av den gamla modellen som innehöll 10cl. 1sta snapsen fick inte bitas av så det blev en ordentlig stjärnsmäll i kista och hjärna.

När detta var avklarat gick jag in till salongen där Skepparen , passagerarna, övriga befälet och sist men inte minst STÄDERSKAN var samlade. Städerskan avvek från Johnson-Lines standard och var både ung och snygg. Åtminstone relativt sett efter snapsarna. Grammofon fanns och det började dansas. Jag lyckades få till det riktigt bra med städerskan och allt såg ut att ordna sig till det bästa. Vi gick ut på promenad-däck för att ta en paus och röka. Där sysslade vi oxå med annat så det tog en bra stund innan det blev aktuellt med rökandet. Det visade sig att cigaretterna var slut så jag skulle bara rusa ner till hytten efter förstärkning. När jag kommer till hytten var det strax efter midnatt och 3Ma skulle redan ha avlöst Frysarn som hade kvicknat till. Det hörs ett jäkla oväsen och protesterande från 3Ma-hytten. Jag gick in dit och fick se 3Ma liggande på fylleslafen med finkläderna på. Motorman försökte få upp honom men han vägrade. Nu började jag förstå att min natt med städerskan var i farozonen. Detta då jag var den bland maskinbefälen som var nyktrast. Undantagandes Chiefen.

Jag gick in i hytten och försökte ruska liv i 3Ma och övertala honom att törna till. Han hade en mycket duktig motorman på vakt som var nykter och skulle klarat det hela. Då 3Ma bara låg kvar på fylleslafen med ett saligt leende och totalvägrade rann sinnet på mig. Jag gav honom ett par ordentliga råsopar så han tuppade av ordentligt.Då städerskan bara var att glömma gick jag in i hytten och dressade om till arbetskläder. Frysarn blev avlöst och jag hade att se fram emot 8 timmars vakt och ingen städerska. Efter ca 30min ringer det i maskinrumstelefonen. Jag svarade och det var skepparen som ville jag skulle komma upp på bryggan. 3Ma hade beklagat sig hos skepparen och nu skulle det skipas rättvisa. Jag stack upp på bryggan och där stod 3Ma med blått öga ,tillknycklad näsa och blod på skjortan. Efter att jag förklarat mig och Skepparen insett att jag var den mest lämpade att ta vakten gick jag ner i maskin igen. Det blev inga efterräkningar för någon vad jag vet , men 3Ma var lite tillstukad ett par dagar. Både bildligt och bokstavligt.

Vakten fram till 0800 blev en pärs då det var svårt att hålla sig vaken. Det blev att ta till det gamla knepet med en stor skiftnyckel i handen. När man nickade till föll skiftnyckeln i durken och av smällen brukade man vakna till igen. Med ytterligare hjälp av M-man och mycket kaffe gick det bra.

Efter denna Julafton kallade Skepparen mig alltid för Champ när vi träffades.Vad jag minns blev Nyåret betydligt lugnare utan någon speciell dramatik.


av Bengt Larsson

  • Comments(0)

Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.