Sjöfart

Sjöfart

Om sidan

För alla som har eller haft någon anknytning till sjöss, och vill dela med sig av sina minnen till andra. Om ni vill skriva in eran historier kan ni maila till mig så ansluter jag er till Bloggen. Ni kan bjuda in andra som ni vill ska skriva här, det måste finnas oändligt med episoder och händelser som Ni har varit med om under eran resor runtom i världen.

Sjösidan. skapad av Harry Honkanen sjösidan

Välkommen till Sjökultursällskapet Bokanjärerna.
Bokanjarerna.se kommer att växa mycket under året så kom snart tillbaka! www.bokanjarerna.se

Välkommen till Georg I. Hindersson webbplats!
www.hindersson.com

Välkommen till Krister Lummes hemsida.

Välkommen till Jörn Hammarstrands blogg: http://skipperstories.bloggsida.se


Välkommen till Ole Lundbergs blogg: http://ole-bloggboken.blogspot.com/


OBS!
Kontakta mig på följande mats@poetica.se om du inte vet hur du ska skriva in din historia.

Gästbok
Skriv några rader om vad du vill att jag eller någon annan ska läsa.


SJömanskyrkor.
New York

M/S Arctic

BlandatPosted by Karl-Arne Johansson Tuesday, May 20 2008 18:36:52

Arctic har i detta fallet absolut inget med kyla att göra utan handlar om ett fartyg som till största delen trafikerade medelhavs hamnarna men även gjorde upp stickare till våra breddgrader då och då.

Arctic var ett underligt fartyg, Sune en av jungmännen brukade säga att här ombord hade man satt allt befäl som hade fått sparken från alla andra fartyg, och man kan ju undra, för underliga var dom.

Det började med att våran kompis Bobby fick jobb i nämnda fartyg så ringer han till Sune som aldrig varit till sjöss tidigare och frågar om han har lust att testa som jungman ett tag, Sune jobbade vid tillfället i butik men hade under åren sett mig och Bobby komma hem efter fullgjord tjänst ombord och hört oss berätta och tyckte väl därför att det kunde vara trevligt att pröva, Bobby ringde sedan mig och frågade om jag ville ha ett matros jobb , jag hade då inget på gång så två dar senare satt jag och Sune på tåget till utansjö utanför Gävle, med på tåget hade vi en välfylld matkorg som Sune hade sett till att vi fixat dan innan, mat är ju då en mycket viktig del i Sunes liv, detta kan bla ses på hans midjemått, med ombord på tåget är gnisten ,Sune undrar hur nån kan heta gnisten, detta tar sin lilla tid att förklara för den oerfarne jungmannen.

Tåget kommer sent omsider in på perrongen i utansjö, och det är smäll kallt, dom kläder vi har på oss passar ju kanske i Göteborg men knappast i

kalla nord, när vi senare kommer ombord så får vi oss i alla fall en öl och kan slappna av efter resan.

Det visar sig att jag med mina 24 år är äldst i manskapet, befälet ombord är i övre medelåldern.

Vi lastar stora rör som skall ner till Turkiet (iskanderun) och jobbar med att surra rören nästan hela natten, då man har stuvat dom idiotiskt vilket vi också får erfara senare i berättelsen.

Bay of Biscay

Fartyget stävar ut från hamnen i Gävle och sätter kurs sydvart och det tar några dagar innan man siktar Brest, det råder stormvarning för hela Bay of Biscay och det blir snart ett otroligt skitväder.

I lastrummen hörs efter ett antal timmar ett väldigt liv, rör rullar fram och tillbaka och slår i skotten och mot skärstockar, 3 Styrman Fernandes en Spanjor som var det enda befäl som var något att respektera ombord purrade ut oss och berättade att vi var tvungna att gå ner i lastrummen och försöka stämpla och surra vad vi kunde, under tiden skulle han hålla upp fartyget mot sjön, 6 man gick ner och började att jaga rör, detta arbete var i sig livsfarligt då det var svårt för styrman att hålla stäven mot sjön hela tiden och det ibland kom väldiga överhalningar, så när ett rör hade lagt sig still, så fick samtliga hoppa på det och försöka att stämpla fast det och sedan surra vad som gick, men under tiden så slet ju sig andra rör som kom rullande emot oss, vilket gjorde att jag var glad att medelåldern var så låg som den var, då det blev ett jävla skuttande, till slut hade vi fått fast alla rör som var på driven. Vid eftertanke så undrar man ju hur

1e styrman tänkte när han gick med på hur det stuvades från början, när vi skulle stämpla första gången så fanns det inget att stämpla i för att stuvarna hade placerat 4 rör uppe på den sista raden och lagt dom i mitten av lastrummet så att det var omöjligt att surra på ett bra sätt.

Iskanderun

Vi kom i alla fall lyckligt över till Cape Finesterre efter 3 dygns hårt väder och sedan blev det kav lugnt resten av resan genom Gibraltar och sedan till Iskanderun. I Iskanderun låg vi sedan i 1 vecka för att lossa och vi var under den veckan iland en gång, vi gick iland för att gå på Restaurang för att få något att äta då kocken ombord inte var av denna jord kommen ,nåväl mer om detta senare, vi gick iland och ut på stan och efter ett tags letande så hittade vi en restaurang och gick in ,prisis innanför dörren så står en kyldisk och en man iförd ett förkläde som nog en gång i tiden varit vitt står och hugger kött så slamsorna sprutar, detta får mig att ana oråd, kan detta vara värre än kocken Popovs käk ombord?

Vi blev av en kypare anvisade ett bord i lokalen och satte oss ner, när vi suttit där en stund så märker vi att det luktar satan där, och undrar varifrån det kommer, det visar sig när vi undersöker saken, att bordet vi fick, står alldeles vid toalett dörren, och jag öppnar den och går in, och mitt på golvet så finns ett hål i golvet och bredvid finns en vatten flaska och en gammal trasa som nog används till att torka av händerna efter att man har torkat sig med dom och sedan använt vattnet att tvätta sig i, efter det var min aptit borta och jag klagade inte på Popovs käk mer den veckan.

Vi lämnade staden Iskanderun utan att ha gjort den så att säga och gick efter det mot Haifa i Israel för att lasta apelsiner.

Kocken

Andrei Popov var Kock steward ombord i Arctic han kom från ryssland från begynnelsen men bodde numera i Antwerpen, han var utan tvekan den sämsta kock jag har seglat med under alla år, hans oxjärpar hade ett mått inte helt olikt basebollens och dom var dessutom blodiga mitt i, Sune som var väldigt matglad stod inte på god fot med Popov, detta kulminerade med att för omväxlings skull en Lördag så hade Popov slått på stort och skulle bjuda på minestrone soppa till förrätt, jag uppmärksammade efter ett tag att det i soppan fanns svarta prickar och försökte att sortera prickarna på tallrikskanten, och efter ett tag så hade det blivit många prickar på kanten,

jag tittade på dom andra och frågade därefter Sune om soppan var god, javisst sade sune och högg in på sin andra portion, jag fortsatte sen att sortera prickar och när Sune var klar så frågade jag honom om soppan fortfarande var god och han svarade att det var den och jag påpekade ju att med så mycket sovel i den så måste den ju vara nyttig åtminstone, han frågade ju då förståss vad jag menade, jo sade jag detta är ju ingen grönsaksoppa direkt för det finns ju en hel del skalbaggar iden, Sune for upp med ett skrik och skrek Popov jag skall döda dig och Popov försvinner med ett tjut ut från byssan och sedan jagade Sune Popov tills han låser in sig i hytten och visar sig inte mer den dagen.

Haifa

När vi närmar oss staden Haifa i Israel vid foten av berget Karmel är den vacker, gatorna som slingrar sig upp mot Karmel lyser som ormar i skymningen. Haifa är väl det enda stället i Israel där det råder någon sorts fred mellan Palestinier och Judar, här märks i alla fall inte så mycket av problemen.

När vi får ledigt på kvällen så går vi iland och hamnar förståss på schappen nere vid hamnen, där finns allt man behöver som Matros Hunterdmark sade, och det fanns det kanske, beroende på vilket utbud som man eftertraktade.

I Haifa åt vi oftast iland dels beroende på vår ryske kock men till stor del på utbudet i matväg, här fanns Restauranger från alla värdens hörn och för alla smaker, men det man bäst kommer ihåg är nog dofterna när man gick från fartyget upp mot stan, hela hamnen luktade citrus, här lastades Citroner och Apelsiner samt Grape och när man fortsatte upp mot stan och gick igenom ett arabiskt område så luktade det rökelse och kryddor, när man sedan gick på Karmels sluttningar så luktade det olika sorters mat, detta var Mecka för Jungman Sune, här kunde han äta både billigt och gott.

Achdod

Från Haifa tog vi sedan sydvart till Achdod som egentligen inte är någon stad utan mer en hamn, här skulle vi lasta resterande last av citrus, under mina år till sjöss så har jag blivit något av en älskare av stark mat, inget har varit mig för starkt men i Ashdod fick jag min överman.

Vi gick iland för att känna att vi var lediga och går då förbi ett ställe där man sålde Showarma (kebab) och hungriga som vanligt så kunde vi ju inte gå förbi, och vi går fram till disken och beställer, och när mannen som hade stället frågar om vi vill ha stark sås så svarar vi ja och vi anar inte oråd då han igen frågar om vi vill ha en sked, utan ber honom hälla på lite, när han sedan frågar om vi vill ha något att dricka med ett leende så är det ingen som anar något heller men vi undrar förståss vad han menar när han frågar om det räcker med en Coca Cola,

När jag biter i min Choarma så känns det ungefär som om jag skulle ha bitit i glödande kol, jag har i mitt liv aldrig ätit något så starkt, till och med Sune fick slänga sin Choarma.

Pireus/Athen

Från Ashdod gick vi sedan till Pireus för slutlastning till Antwerpen, Pireus en förstad till Aten och en stor hamnstad, jungmännen hade på resan dit fått ett ryck och ville att vi skulle hjälpa dom att raka skallarna, detta ställde vi matroser ju gärna upp på och jungmännen såg ju efter ett tag ut därefter.

Lastningen skulle ta ca en vecka så på kvällen tänkte vi att vi skulle åka in till Athen, när vi kommer in till stan så ser vi att det är något på gång, för i varje gathörn så står det folk och säljer knölpåkar i plast, och såna där plasthammare som har en tuta i varje ände som barn brukar ha, fast dessa var av modell jättestora, vi fattar inte så mycket av vad dom skall vara till utan går på en Japansk restaurang och sitter där tills ca kl. 21.00 när vi sedan kommer ut på gatorna så är det massor av folk där mest ungdomar och det visar sig att det är någon festival, tydligen någon gammal sedvänja där man skall slå varandra i huvudet med dom där plast leksakerna, när folk får syn på jungmännens rakade huvuden så blir det folkstorm för alla vill slå på deras skallar, det är första gången jag har blivit jagad ut ur en stad, vi fick fly för livet, och inte ens när vi satte oss på en buss fick vi vara ifred, vid varje hållplats så stormade det ombord en massa ungdomar och skulle slå jungmännen på skallen, när vi kom fram till Pireus så hade alla fyra jungmännen kraftig huvudvärk vilket var förståeligt.

Ernst

Motormannen ombord hade blivit sjuk och det skulle komma en avlösare i Pireus, jag står och jobbar vid fallrepet när det kommer en kille på kajen med resväska, jag hjälper honom ombord och frågar vad han heter jag heter, Ernst sa han och jag visar honom till sin hytt, sedan kommer dom andra och frågar om jag träffat den nye motormannen och det hade jag ju och Sune frågar vad han hette Ernst svarar jag, när sedan Ernst kommer och frågar mig fyra månader senare varför alla kallar honom för Ernst fattar jag ingenting, heter du inte det då frågar jag, nej jag heter Anders svarar Ernst, jamen varför har du inte sagt något under den här långa tiden frågar jag, nej jag har blivit kallad för värre saker än Ernst svarar Ernst, det visar sig att jag hade hört fel när jag träffade Ernst första gången, det behöver väl inte sägas vilket namn som gällde resten av tiden ombord.

Antwerpen

Från Pireus gick vi sedan mot Antwerpen för att lossa trodde vi i besättningen, det visade sig senare att vi bara skulle gå in och byta papper på lasten, detta var under den tiden då man bojkottade frukt från Israel, men på den tiden var det inga problem att fixa detta så man bytte lastpapper och vips så kom lasten från Marocko istället. Vi låg mitt inne i stan på Skandinavien kaj så på kvällen gick vi upp på Schipper strasse, vi skulle ju visa jungmännen hur det går till, och hamnade självföljdigt på Dennis bar där det går en del transexuella och vi hade för avsikt att lura någon av jungmännen in i någon rolig situation och roligt fick vi för det började med att Sune ringde i en gammal skeppsklocka dom hade hängande över bardisken, och när man ringde i den så menades det att man betalade en runda för alla i baren, så Sune fattade ingenting när alla började tacka honom och dunka honom i ryggen.

När sen en av jungmännen satte sig med en som han trodde väldigt snygg (tjej) och såg allmänt kär ut så sa jag till honom att följa med på toaletten, när vi kom ut på toan så berättade jag för honom att det han satt och kladdade på inte var en tjej utan en kille, han blev förbannad och sa att jag bara var avensjuk och gick in på baren igen men efter ett tag så hördes ett väldigt liv, det visade sig att han hade varit extra närgången och hade funnit ut att det fanns andra saker innanför byxorna på (Tjejen) än det han var intresserad av.

Göteborg

I Göteborg skulle vi lossa och byta en del befäl, det kom ombord en Kapten han såg ut som om han var 90 år men det visade sig att han bara var 72 han hade tydligen fått någon typ av dispens eller också så fick väl inte rederiet tag i någon annan, han hette Ossian Andersson och var starkt religös hans första ord till oss i manskapet var att han meddelade att det inte kommer att säljas någon sprit eller öl innan jul då han ville ha en som han kallade vit jul, detta var ju i och för sig snabbt ordnat då vi visste att vi skulle gå till Antwerpen igen efter Göteborg, vi fick också ombord en ny Överstyrman, namnet har jag glömt, jag skulle väl helst ha glömt hela han men så är det nu inte, men denna överstyrman var något av en teoretiker han lade upp allt arbete i statistik hur han nu bar sig åt då han inte hade det minsta förstånd om fartygsarbete överhuvudtaget.

Ossian Andersson

När vi gick ut från Göteborg hade vi gjort klart på backen och gick sedan akterut för att hjälpa till på popen, jag tittade då upp på bryggan och får se kapten stå på bryggvingen med hörselskydd på sig, detta såg märkligt ut då bryggan nog är den tystaste platsen på fartyget, vid närmare undersökning så visade det sig att Kapten var överkänslig för ljud, detta i sig väldigt underligt då han i det närmaste var döv.

När vi kom till Antwerpen så skulle vi in i den stora slussen (det finns nog märken kvar ännu av den kaj studsen) det visade sig att under sin tid ombord så missade inte kapten kajen någon gång det vill säga att varje gång som vi skulle in till kaj så kändes det i fartyget ungefär som att vi gick på grund.

När vi var lossade i Antwerpen och skulle avgå så gick vi mot slussen igen, på vägen dit så mötte vi ett mudderverk, lotsen ombord sade till skepparen (half ahed sir) jag hade hand rodret och skepparen skrek efter ca 3 minuter till mig att hör du inte lots ordern hårt babord, jamen sade jag han sa half ahed och inte

hårt babord, kapten så strängt på mig och frågade om jag tänkte ordervägra, nej sade jag och lade rodret hårt babord , under tiden tittar lotsen uppmärksamt på oss då vi efter babords giren hade kursen rätt mot mudderverket, han frågar skepparen vad som händer men får inget svar, han frågar igen om det är okej om han går åt styrbord, han får fortfarande inget svar utan tittar uppgivet på mig och säger hard to starboard, jag drar då en lättnades suck då det inte är mer än 50 meter kvar till mudderverket och lägger rodret hårt styrbord, lotsen går därefter fram till telegrafen och lägger maskin halv back, vi lyckas till slut få stopp på fartyget utan kajstuds i slussen, det var nog enda gången.

På vägen ner till medelhavet så var Kocken i sitt esse ,han ställde en dag fram en jätte gryta på bordet med kycklingryta som han kallade det, det visade sig att han bara hade slängt ner tre kycklingar i grytan och sedan hällt brunsås på och sedan låtit detta koka för att sedan servera det som det var, nu ansåg vi att måttet definitivt var rågat och jag fick i uppdrag att vid tillfälle ta upp detta med kapten, jag gick ju vakt (12-4) så jag träffade på kapten rätt omgående och tog upp detta med mathållningen ombord med honom, svaret jag fick var väl inte väntat men det visade sig att han hade någon gammal sed som han tog till vid dylika tillfällen för att när jag lämnat min vakt kl 16.00 så hade jag fått sparken,

jag tog upp detta med mina skeppskamrater då ju dom var delaktiga i detta så att säga, vi beslöt då att låta skicka efter kapten och låta honom förklara sig och det gjorde han med att säga att om man klagar på maten skall man iland, vi påvisade då att vi tänkte ta upp detta med facket, då nog inte Lagen om anställningsskydd innehåller den texten direkt Kapten gick då för att rådgöra med gnisten som var av samma uppfattning som oss i denna frågan, kapten lät sedan meddela att jag var återanställd.

När vi kom till medelhavet så var det trots att det var i december månad sol och ca 20 grader varmt, detta gjorde att vi kunde måla brädgångarna och luckorna, när vi står där och målar så kommer 1.e styrman och kapten ut på däck kapten med målar overall på sig och 1.e styrman bärande på färg tråg och en levang, vi undrade vad som skulle ske men det visade sig att kapten under sina första sjöår någon gång i början på seklet hade målat med levang och tyckte därför att det var ett bra sätt att lära ut till oss yngre matroser, han började därefter att måla gången mellan luckorna, resultatet kan ju var och en förstå, men jag har aldrig förut sett så många i besättningen ta kort vid samma tillfälle.

Fortsättning följer

AV Karl-Arne Johansson

  • Comments(0)

Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.