Sjöfart

Sjöfart

Om sidan

För alla som har eller haft någon anknytning till sjöss, och vill dela med sig av sina minnen till andra. Om ni vill skriva in eran historier kan ni maila till mig så ansluter jag er till Bloggen. Ni kan bjuda in andra som ni vill ska skriva här, det måste finnas oändligt med episoder och händelser som Ni har varit med om under eran resor runtom i världen.

Sjösidan. skapad av Harry Honkanen sjösidan

Välkommen till Sjökultursällskapet Bokanjärerna.
Bokanjarerna.se kommer att växa mycket under året så kom snart tillbaka! www.bokanjarerna.se

Välkommen till Georg I. Hindersson webbplats!
www.hindersson.com

Välkommen till Krister Lummes hemsida.

Välkommen till Jörn Hammarstrands blogg: http://skipperstories.bloggsida.se


Välkommen till Ole Lundbergs blogg: http://ole-bloggboken.blogspot.com/


OBS!
Kontakta mig på följande mats@poetica.se om du inte vet hur du ska skriva in din historia.

Gästbok
Skriv några rader om vad du vill att jag eller någon annan ska läsa.


SJömanskyrkor.
New York

NÄSTAN AKTERSEGLAD x2

Bengt LarssonPosted by Admin Monday, October 19 2009 13:08:04

NÄSTAN AKTERSEGLAD x2

Under min tid som 2Ma ombord på M/S Bolivia upplevde jag mycket både ombord och iland. Bla höll jag på att bli akterseglad 2ggr. M/S Bolivia var en riktig Marthabåt långt innan S/S Martha blev en kultfilm bland dagens och gårdagens sjömän.

GDYNIA

Gdynia var en favorithamn under kustresorna,inte pga det politiska läget utan för att polackerna struntade i kommunismen så mycket de vågade för de andra kamraterna i Warzawa-pakten. Detta innebar ett ganska vilt nattliv. Det gick relativt lätt att växla utländsk valuta. Ibland gick det för lätt och där stod en grundlurad sjöman eller turist med en sedelpacke som innehöll ett mycket begränsat antal polska slottyn. Svartväxlarna var fenomenalt skickliga med fingrarna. Jag hade turen att klara mig. Vid hamnliggande i Gdynia blev det alltid taxi till Sopot och Grand Hotel. Där blev vi behandlade som celebriteter pga vår relativa rikedom. Det brukade bli mycket mat och dricka. Som avslutning på kvällen blev det Gdynia och någon “dansrestaurang”. På restaurangen var det gott om polskor som ville ha kontakt och man gick sällan eller aldrig därifrån ensam. Efter en sådan väl genomfestad natt vaknade jag upp en Söndag fm av ljudet från en TV. Det var Gomulka (partichefen)som höll låda. Jag var torr i halsen och fick en ljummen öl att bota törsten med. Som om det inte var nog med Gomulka och törsten konstaterade jag att Bolivias avgångstid redan var passerad med flera timmar. Nu satt jag riktigt i klistret och såg framför mig fängelse i Polen och sparken från rederiet. Efter att hjälpligt ha kvicknat till beslöt jag att i allafall försöka hitta gaten som jag gått ut genom och där mitt landgångspass var deponerat. Taxi fanns inte att få tag i så det blev att promenera efter anvisningar från min ”scandal beauty” och vänliga människor på vägen. Första gaten jag kom till skickade mig vidare till nästa . Glatt överraskad att inte bli inburad på direkten gick jag dit. Vid ankomst till den rätta gaten blev jag mottagen av leenden polacker som skakade beklagande på sina huvuden när de såg mitt tillstånd. Bakruset syntes tydligen trots min återställaröl. De kollade i sina register och jag fick tillbaka mitt landgångspass! Då jag inte kom ihåg kajplatsen frågade jag och fick vägen utpekad. Det hela verkade mycket skumt då Bolivia redan skulle vara ute på Östersjön. Ett litet hopp började spira i min ansträngda hjärna så jag fortsatte gå efter anvisningarna. När jag närmade mig ett kajskjul skymtade jag ett grått skrov i Johnson-Lines nyans. Ännu syntes inte namn eller skorsten men hoppet ökade att det skulle vara Bolivia. Vi hade varit den enda Johnsaren vid kaj då jag gick iland. Till slut såg jag både skorsten med rätt märke och en akterspegel med M/S Bolivia påmålat. Räddningen var nu mycket nära och de sista meterna till fallrepet gick rekordsnabbt. Väl ombord gick jag till bef.mässen där kompisarna satt och fikade 10-kaffe. Det blev ingen särskild reaktion och inget snack om att Bolivia fått vänta på mig. Förklaringen var att avg.tiden ändrats pga långsam byråkrati så lastpapperna inte blivit klara som beräknat. Detta var en av mycket få gånger i mitt liv då jag välsignat byråkrati och kommunism i förening eller var för sig. Efter en snabb kopp fika blev det fyllebingen och vila tills jag törnade till min 4-8vakt på em. Inget fängelse,ingen spark från rederiet och ingen loggning ombord. Snacka om tur!

PUNTARENAS

En annan favorithamn var Puntarenas på WICA-traden. Varför har jag aldrig riktigt förstått då det på den tiden inte fanns många näringsställen. OK det fanns gott om snygga och tjänstvilliga tjejer. Kan ha berott på det. Under två resor på WICA resp. Sydpacific hade jag en mycket duktig och trevlig M-elev på min vakt. Vi brukade gå iland tillsammans när tillfälle gavs. En av hans många fördelar var att han hade ett litet reseur med väckningsfunktion som alltid togs med iland. Detta gjorde det lättare att törna till i tid på morgonen dagen efter. De flesta hamnarna på WICA-traden innebar ankring och lastning /lossning via pråmar. Så även vid Puntarenas. M/S Bolivia ankrade upp på redden och började lasta kaffe via pråmar. Då sjövakterna gick fick eleven och jag lugna oss till avlösningen vid ½-9 på kvällen. Då bar det iland med en bogserbåt för pråmarna. Väl iland hittade vi snart varsin skönhet. Avgång var satt till midnatt så det blev lite jäktigt med käk,dricka och underredsbehandling. Vi hann med allt i tid och gick ner till kajen där bogseraren låg. Där fick vi reda på att det gick långsamt med lastningen som inte beräknades vara klar förrän efter att vår morgonvakt börjat. Efter en snabb överläggning beslöt vi att gå tillbaka till våra resp. skönheter igen. Det blev ny behandling och sedan lite sova. Även några drinkar slank ner innan vi somnade in. Vid överenskommen tid blev jag purrad av eleven och vi gick ner till kajen. Alla bogserbåtarna var nersläckta och ingen skorstensbelysning med Johnson-stjärna syntes till på redden. Nu började det kännas lite stressigt. Aktersegling på gång. Vi hoppade ombord på en bogserare och fick liv i en besättningsman. Han gav oss nytt hopp då han bestämt hävdade att Bolivia inte avgått. Vi erbjöd besättningen våra sista slantar om de körde oss till Bolivias ankarplats och de tog budet. Jag var fullt övertygad om att vi skulle få åka tillbaka till kajen igen blåsta på slantarna ,men höll god min då det verkade vara vår sista chans att komma ombord. När vi kom närmare det vi trodde var ankarplatsen började det skymta fram ett skrov som påminde om Bolivia. Efter ytterligare några minuter blev vi säkra på att det var rätt fartyg. Ända framme såg vi att fallrepet redan var sjösurrat. Vår sista chans att komma ombord blev att hoppa ombord på kaffepråmen och sedan upp på det sista kaffeslinget som lastades. Vi klamrade oss fast vid slinget och åkte snabbt upp i luften. Stuvarna körde säkert winscharna extra fort för att jäklas med oss. Ombord kom vi och sattes ner på däck till stuvarnas jubel. När vi hämtat oss från luftfärden fick vi reda på att det var avgång om 15 minuter. Då klockan inte var 04 ännu trodde jag att 3Ma gjort sjöklart, men icke. Det blev snabb omdressning till arbetskläder och en av mina snabbaste sjöklargöringar ombord på Bolivia.

Att skorstensbelysningen inte funkade berodde på en säkring som lagt av och ingen hade varskott Trikaren. Iväg kom vi i rättan tid och alla var med. Ingen aktersegling här inte,även om det varit nära för eleven och mig.

av Bengt Larsson

Pensionär

  • Comments(2)

Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.
Posted by Gottland Thursday, June 10 2010 08:00:14

Härliga storys in med flera

Posted by Thomas K. Thursday, October 29 2009 13:57:24

Mycket trevlig story från Johnson Line.
Själv gick jag i Trans.