Sjöfart

Sjöfart

Om sidan

För alla som har eller haft någon anknytning till sjöss, och vill dela med sig av sina minnen till andra. Om ni vill skriva in eran historier kan ni maila till mig så ansluter jag er till Bloggen. Ni kan bjuda in andra som ni vill ska skriva här, det måste finnas oändligt med episoder och händelser som Ni har varit med om under eran resor runtom i världen.

Sjösidan. skapad av Harry Honkanen sjösidan

Välkommen till Sjökultursällskapet Bokanjärerna.
Bokanjarerna.se kommer att växa mycket under året så kom snart tillbaka! www.bokanjarerna.se

Välkommen till Georg I. Hindersson webbplats!
www.hindersson.com

Välkommen till Krister Lummes hemsida.

Välkommen till Jörn Hammarstrands blogg: http://skipperstories.bloggsida.se


Välkommen till Ole Lundbergs blogg: http://ole-bloggboken.blogspot.com/


OBS!
Kontakta mig på följande mats@poetica.se om du inte vet hur du ska skriva in din historia.

Gästbok
Skriv några rader om vad du vill att jag eller någon annan ska läsa.


SJömanskyrkor.
New York

M/S Los Angeles

Bengt LarssonPosted by Mats Ödman Sunday, March 16 2008 09:44:49

Skall här försöka skriva ner lite minnen från min första båt som maskinist: M/S Los Angeles. Det kommer även att finnas lite inslag av Johnson Lines Riobåtar.

Jag slutade I1på Sjöbefälsskolan i Härnösand alldeles efter att jag fått studielånet på vårterminen 1965. Mest beroende på kärleksbekymmer. Skolan gick hyfsat och hade Heyman(rektorn) varit där när jag anmälde att jag slutade hade han nog stoppat mig. Därefter ett tel.samtal till Norling på personalavdelningen, och jodå det fanns ett 3Ma job på LA. Det var bråttom sade han så det blev flyg till Malmö och Farsgubben för att hämta kläder och pass mm.. Därefter till Göteborg och Sjömanshotellet på Masthuggstorget. Fick dela rum med en som jag då tyckte urgammal timmerman i samma ålder som jag är nu. Dvs 61 år. Det visade sig att det inte var bråttom utan jag fick besked att ta mig till Johnsons förråd på Hisingen. Det låg där Älvsborgsbron landar idag till höger. Resan gick med spårvagn till Carnegie och sedan färja till Hisingen. En kort promenad och första till höger så var man inne på området. Där fanns reservdelar och utrustning till de flesta av de verksamma fartygen och mycket från längesedan skrotade oxå. Bla huvudmaskinen till Pedro Christoffersen. Efter introduktion på verkstaden blev det overall på och att börja vaska ut/inströmmare från Riobåtarna.Proceduren var sådan att när ett fartyg anlände från långresan lämnades det iland minst ett komplett set av ventiler och ett dito tillbaka. Efter kustresan kompletterades så det fanns ventiler för den beräknade förbrukningen under långresan. Vi var 4-5 man som var ständigt sysselsatta med att reparera och färdigställa ventiler. Vad jag kommer ihåg hade man just börjat köra Riobåtarna på sk tjockolja och materialet var inte avsett för detta. Det gjordes uppfinningar med olika metoder för kylning av ventilerna samt även värmefördelande material i spindlarna. 1 man vaskade dvs jag.1 man svetsade , 1 man svarvade och ytterligare 1 man slipade in ventilerna. Oftast var vi 2 som vaskade i Dunkit. Efter en timmes tid var man alldeles yr och fick ta en paus i friska luften . Fikarasterna tillbringades på närmsta fik som låg mittemot ingången,där hade de kanongoda mackor. Efter ca 1 månad var det dags att mönstra på LA. Det kändes inte så lite pirrigt att träffa Chiefen som hette Ingemar Eriksson. Han var utrustad med ett porslinsöga som han underligt nog lyckades spänna i en så man blev knäsvag. Det brukade skymta i ventilationsgallret till hans hytt där han stod och kollade att vi höll tiden vid rasterna. I övrigt kommer jag ihåg en mycket sympatisk och duktig 2Ma som hette Sven-Erik Johansson. Naturligtvis kallad Johan. Han var den ende som vågade och kunde säga emot Chiefen när han skällde för mycket.Kylma var en finne som hette Penti. 1Ma minns jag inte namnet på men han var stor och stark vilket ska visa sig längre fram. Gnist var Whisky-Jack från Helsingborg. Han hade ett fantastiskt luktsinne för whisky. Öppnade du en flaska för att ta dig ett järn kunde du vara säker på att Jack knackade på efter en stund. Jag testade olika tidpunkter och det funkade varje gång. Däremot var han snål med att själv bjuda.Efter långresan på Nordpacific skulle hans hustru medfölja vilket innebar problem för Jack som hemma var mycket avhållsam. Det blev till att deponera ett par flaskor i min hytt vilket innebar att Jack för skams skull blev tvungen att bjuda. Jag var nog en av få ombord som låg nästan eaven på whisky med Jack. En annan jag minns var 1Mtm Anders Forsman som hade hand om allt vad ventilslipning hette. Det var en glad skit som alltid var snar till skratt och skämt. Vi lämnade Göteborg på väg till San Pedro via Panamakanalen. Jag hade som ny maskinist fått vakt tillsammans med Kylma Penti vilket kändes tryggt ny och grön som jag var. När vi kommit till varmare trakter var det dags för inkilningen. Det blev till att bjuda på drickbart i befälsmässen till en Lördagsmiddag. Det tråkiga var att jag i mitt övermod inte kunde säga stopp utan blev ordentligt berusad. Kvällsvakten 8-12 var ingen höjdare för mig. Tack vare Penti gick det ändå bra. Sedan blev det ågren ett par dagar innan allt rättat till sig. Apropå Ågren hade vi en hökare som hette Sigge Ågren,det var en hårdhudad gubbe. Maten var inte speciellt bra men det hjälpte inte att skälla på honom vilket gjordes regelbundet i befälsmässen. Han bara ruskade på sig som en gås för att bli av med vattnet.

Under hemresan gick en tätningsring till SB:s KAMEWA-box . LA var utrustad med KAMEWA , ett av få fartyg i Johnson-Line vid denna tid. Var det bara Suecia oxå? Iallafall innebar detta stopp på SB:s HM , nersaktning på BB och baxen in på SB då denna stoppat.. Därefter ökning på BB HM så farten hjälpligt hölls uppe . Ca 9 knop om jag minns rätt. Vid tilltörning på kvällsvakten började reparationen bli färdig. Efter en stund kom bud från 1Ma som var i “kyrkan”där KAMEWA-boxarna fanns, att baxen skulle läggas ut. Jag dubbelkollade att jag fått rätt besked från motormannen,därefter försökte jag. Det gick inte då det efter ett par varv på baxspaken tog emot och lät illa.Efter ett par försök kom en otålig och stark 1Ma ut från tunneln vrålande varför inte baxen var ur. Jag förklarade dilemmat men han påstod att jag inte gjort rätt. Här skulle visas hur man lade ur baxen!! Han tog i rejält på spaken och det lät inte bra. När han försökte skruva tillbaka var baxen låst. Det gick inte. Nu kom Chiefen ner undrande varför det tog så lång tid. Han förstod genast vad som var fel. Stigningen hade inte nollställts på SB:s propeller när pumpen startats för att kolla att O-ringen höll tätt så den drog med sig HM oxå. Efter nollställning blev det till att reparera baxen vilket gick tack vare en smal och smidig Rep.

Det blev Påskafton och det skulle firas. Motormännen fick ledigt till 10-kaffet. Jag fick i uppdrag att rengöra luftfilter från Hedemoradieseln. Innan jag började rengöringen gick jag en noggrann runda på mellangreetingen och kollade alla kolvstångsboxarna. (LA hade 2st dubbelverkande MAN-motorer av Kockums tillverkning. Det var rutin att tillbringa mesta delen av vakten på mellangreetingen för koll av kolvstängerna så de inte gick varma, Om man märkte en tendens till detta var det att hänga undre br.pumpen tills det lugnat ner sig och sedan försiktigt släppa ner den igen.) Eftersom allt såg bra ut gick jag till arbetsbänken och började rengöringen. Det tog max 10 minuter så hörde jag att en av maskinerna saktade ner. Jag sprang fram till manöverdurken och där stod naturligtvis Chiefen. Han hade gått ner efter min runda och upptäckt att cyl.6 BB hade början till varmgång på kolvstången. Maskin stoppades och det beslöts om kolvdragning och byte av box. Jag fick mig en ordentlig utskällning för att jag inte gjort mitt jobb vilket jag hävdade. Det var den värsta utskällning jag fått i mitt liv. Påskafton var förstörd för alla,speciellt för motormännen. Sedan visade det sig att det bara jäklades hela tiden. Cylindern ifråga hade en motvikt på tvärstycket som nästan var omöjlig att få tillbaka på plats. Sent på kvällsvakten hittade Johan lösningen och vi kunde starta igen. Den Påsken glömmer jag aldrig!

En sista episod var då det berömda Johnsongänget var ombord för kannhalningar i Göteborg. Arbetsledare var den välkände “Hongkong”. Han brukade lägga in en halv dosa Göteborgsettan åt gången. Sedan rann snusen om munnen på honom. Han var inte speciellt renlig av sig så städerskorna gillade inte honom då han alltid hade hytt i passagerarinredningen när gänget medföljde på kustresorna.

Efter avslutat arbete skulle BB:s HM startas. Eftersom jag hade stoptörn fick jag äran att starta upp pumpar och göra klart. Ner kommer Chiefen i uniformskavaj (Khaki) och blå uniformsbyxor. Mycket elegant. Efter klartecken från mig startar han , samtidigt lutar han sig bakåt för att kolla s-hetsventilen på den cyl som kannhalats. Cyl5. Undre s-hetsventilen lättar med en ordentlig knall och olja sprutar ut. Chiefen blir alldeles svart av olja och sot. Ingen av Johnsongänget kan hålla sig för skratt. En av dem har stått mittemot vid SB:s maskin och det enda som syns är hans ögonvitor och tänderna. Hongkong får sig naturligtvis en ordentlig utskällning i sedvanlig stil. Jag fick kolla hela natten med sm.oljepumpen för kolvkylningen igång att det inte läckte mer. Det visade sig att de hade fuskat med rengöringen i bottenlocket. Nästa dag avgick vi för kustresa och varvsbesök. Flottan hade koll på mig så jag fick mönstra av efter ankomst varvet. Det blev att vänta några månader innan mönstring i Grå Bolaget.

Mvh

Bengt Larsson

  • Comments(2)//seamens.poetica.se/#post87