Sjöfart

Sjöfart

Om sidan

För alla som har eller haft någon anknytning till sjöss, och vill dela med sig av sina minnen till andra. Om ni vill skriva in eran historier kan ni maila till mig så ansluter jag er till Bloggen. Ni kan bjuda in andra som ni vill ska skriva här, det måste finnas oändligt med episoder och händelser som Ni har varit med om under eran resor runtom i världen.

Sjösidan. skapad av Harry Honkanen sjösidan

Välkommen till Sjökultursällskapet Bokanjärerna.
Bokanjarerna.se kommer att växa mycket under året så kom snart tillbaka! www.bokanjarerna.se

Välkommen till Georg I. Hindersson webbplats!
www.hindersson.com

Välkommen till Krister Lummes hemsida.

Välkommen till Jörn Hammarstrands blogg: http://skipperstories.bloggsida.se


Välkommen till Ole Lundbergs blogg: http://ole-bloggboken.blogspot.com/


OBS!
Kontakta mig på följande mats@poetica.se om du inte vet hur du ska skriva in din historia.

Gästbok
Skriv några rader om vad du vill att jag eller någon annan ska läsa.


SJömanskyrkor.
New York

Andremaskinist Johan

Bengt LarssonPosted by Mats Ödman Monday, February 18 2008 07:26:46

Jag seglade med Johan på LA och California åren 65 och 1971-74.Hans riktiga namn var Sven-Erik Johansson men den enda som jag hörde kalla honom vid hans rätta namn var systern.Han bodde i ett 1600-tals torp i skogen utanför Mjölby. Fastän han var en hejare på att berätta och brodera ut förstod jag inte riktigt varför han alltid ville segla på vintern. Detta ända tills jag fick kontakt med honom igen på 90-talet och besökte torpet. Det låg mycket isolerat och var vid snöfall en veritabel råttfälla.De sista åren han levde brukade han flytta till sin syster över vintern. Idyllen blomstrade emellertid på sommaren och Johan stortrivdes. Han var lite av en särling som många av oss sjömän och hade inget emot lite ensamhet. Besök var emellertid mycket uppskattade och historieberättandet kom snart igång.Minnena flödade och jag skall försöka återge en del av dessa.

Johan var en mycket duktig maskinist trots eller tack vare avsaknad av behörighet. Ingen kunde som han bedömma lagerspel i vevhuset och speciellt tvärstyckslagren.Det blev alltid lite tävling då det var dags för att kolla lagerspel om vem som var snabbast och rätt bedömde spelet. Oftast hade Johan rätt. På California hade han oxå hand om Hedemorakärran som stod på SB-akterkant. Det kändes tryggt att han hade hand om den då den kunde uppföra sig mycket underligt. Dessutom var den ett måste vid kyl.och fryslast. En gång lossnade regleraxeln till br.pumparna på BB-sidan och motorman fick hjälpligt hålla axeln i läge tills vi fick stoppat fryskompressorerna och kärran kunde stoppas för rep. Johan fixade detta så Chiefen (Åke Lännström)kunde sova lugnt den natten oxå.

Johan gick emellertid bet en gång när det gällde fel på Hedemorakärran. Det började med att vi hade service på regulatorn och rengöring av turbinen i Göteborg på utgående. Samtidigt demonterades generatorn och rotorn skickades iland för rengöring och lackning hos Elmarin. Statorn rengjordes på plats och lackades. Allt monterades och såg bra ut tills det var dags att provstarta. Jag startade på vanligt vis med luftpådrag och bränslepådrag. Vad som var ovanligt var att regulatorn matade på för fullt och jag kunde inte hålla emot. Varvtalet rusade iväg och det smällde från generatorn innan jag hunnit stänga för bränslet. Det visade sig att regulatorn var fel hopsatt och vi fick en ny monterad. Värre var det med generatorn som fick demonteras igen och rotorn skickas iland på nytt då delar av isoleringen släppt. Det var en dyster inspektör Overgaard som betraktade förödelsen och fattade beslut om ytterligare reparation.Efter nattarbete kom vi iväg utan någon större försening. Vi hann emellertid inte köra ”Hedemoran” med belastning innan avgång. Når vi under resan till BA belastade fick vi underliga avg.tempar på en cylinder. Trots byte av br.ventil och br.pump blev det inte bättre. Vi kunde inte komma på varför det jäklades då allt var överhalat och nybytt. Det började brinna i knutarna då vi låg i Monte utan att vi hittat felet. ”Hedemoran” var absolut nödvändig vid fryslast.Johan var rådlös och Chiefen nervös och jag oxå. Efter arbetstidens slut gick jag ner igen till den krånglande “Hedemoran”. Trots kraftig förkylning började jag jobba med att demontera turbinen som ju skulle vara rengjord av landfirma. Med snoret rinnande ur näsan lyckades jag få isär turbinen och hittade felet. Det var fullt med skit i turbinen och speciellt vid den sida där den krånglande cylindern fick sin luft. Med lätta steg sprang jag upp till Chiefen och Johan med nyheten. Då vi inte skulle avgå förrän sent nästa dag blev det inget mer gjort förrän på morgonen. Efter rengöring och montering gick allt äntligen som det skulle vid belastning. Det var den längsta turbinrengöring jag varit med om.

Johan var en obotlig snusare och gillade att ta en öl med lite ljugande som tilltugg. På California var 4-8 vakten Johans. Han väntade alltid otåligt på att jag skulle komma ner på morgonen kl7 och törna till motormännen för dagens jobb,då passade han på att rusa upp i hytten för att ”länsa förpiken” och ta en öl. Det var ett favoritnöje att smyga ner och ställa sig att iaktta honom där han otåligt stod och väntade. Motormännen tillfrågades och Johan blev alltmer otålig. Till sist blev frestelsen och törsten för stor och Johan smet upp för lejdarna med en rasande fart. När han sedan kom ner försökte han låtsas som om inget hade hänt men snart skrattade vi båda gott. När vakterna var brutna blev det en vana att sitta i Johans hytt vid 3-kaffet och ta en öl och ljuga lite. Detta visste naturligtvis Chiefen om och gjorde oss oftast sällskap. En gång när vi skulle sätta oss tillrätta fanns det ingen öl varken kall eller varm. Däremot fanns det kall Zingo och lite vodka så vi blandade till angenäm styrka och smak i läskflaskorna. Efter en stund knackar Chiefen på och blir förvånad när han ser att vi dricker läsk. Snäll som han var gick han genast till hytten och hämtade ett par kalla öl. Vi höll masken och drack snabbt upp läsken och sedan ölen. Då det var hett blev vi tillfälligt lite runda under skorna. Vi vågade aldrig berätta för sanningen för Chiefen.

Johan råkade en gång tappa sitt bästa par glasögon under durken och var starkt handikappad då reservglasögonen var gamla och gav dålig skärpa. Kladden kunde med näppe fyllas i korrekt. Vid slutet av resan hittade han sina glasögon i en länssil. Tyvärr var glasen skadade av länsvatten men bågarna var hela.

En gång skulle vi reparera en kik till en br.pump för HM. M-man lossade samtliga kikar på br.pumphyllan och demonterade den som skulle lagas då den läckte i en spricka. Svarvarn var varskodd och skulle bara öppna för gasen uppe på däck men ingen svarvare kom tillbaka . Efter en bra stund blev vi otåliga då det var avgång efter lunch. Vid kontroll fanns ingen svarvare ombord. Han hade smitit iland till sin drömtjej. Där stod vi utan någon som var bra på gassvetsen. Johan hade varit rörkrökare iland och lovade hjälpa mig. Vi upp i verkstaden och började jobbet. Tack vare Johans råd och dåd klarade jag av att löda sprickan. Det var känsligt då kiken var av gjuten rödmetall.Jag hade inte gassvetsat eller hårdlött mycket sen praktiken då det alltid fanns svarvare eller rep. ombord som regerade i verkstaden.Kiken monterades och höll tätt så vi kunde avgå enligt planerna men utan svarvare. Han kom ombord som ambassadpassagerare på hemresan och mådde inte speciellt bra.

Efter bunkring på Kanarieöarna fick Johan sig en gång en ordentlig överraskning och dusch med oljeblandat vatten. När han skulle pejla den DB-tank i maskin vi använde som settl.tank sprutades han rakt upp i ansiktet. Då alla tankar var fulla blev det till att länsa överbord med ballastpumpen. Tillåtet på den tiden. Pumpen höll undan men det läckte in hela tiden. Efter luftning gick vi ner i tanken och hittade läckan. Det var genomgångsröret till pitotröret för SAL-loggen som spruckit. Timmerman fick bygga en form för cementkista och vi förberedde med cement,bitar av gamla kolvringar och vattenglas. Kolvringarna som armering och vattenglaset för att få en snabbhärdning. Läckan satt så tokigt till att det inte gick att täta helt med klamma. Chiefen Åke Länström envisades med att själv vilja utföra gjutningen. Han var nersmetad med cement när jobbet var klart.. Hade han stått stilla innan han sköljde av sig hade han blivit en staty. Johan och jag kunde knappast hålla oss för skratt. Mindre roligt var att det fortsatte att läcka. Då jag visste var läckan fanns gick jag ner och borrade hål in till den för att dränera. Mer cement på toppen med mindre vattenglas så det fick härda i lugn och ro. Sedan knackade jag in ett kopparrör. När allt var härdat knackades röret ihopa i ändarna och det höll tätt, tack och lov. Ide’n var Johans och mina gemensamma funderingar. Efter avslutat jobb blev det vaskning och sedan ett par öl med tillhörande ljugande.

Både Johan och jag tyckte om surströmming vilket var mindre populärt i bef.mässen. Vi brukade därför ha vårt party på kranen utanför befälets dagrum i lugn och ro efter Johans vakt.. En kväll skojade vi med frysarn som var skåning och inte gillade surströmmingslukten. Vi stod ju inte långt från luftintagen för maskinrumsfläktarna och frestelsen blev för stor. Alltså in med renset från tallrikarna i luftintaget,sedan gick vi upp till skylighten och kollade vad som hände på manöverdurken. Det tog inte lång stund förrän frysarn började fara runt i jakt på källan till den konstiga lukten. Där vi stod såg det roligt ut men det var nog mindre skoj för frysarn innan han kom på vad det var. Vi blev naturligtvis anklagade nästa dag men blånekade då inga bevis fanns. Men frysarn såg snett på oss en längre tid.

Sista varvsbesöket jag gjorde med California var i Polen på Gdanska Stosnija Remontova. Samma varv som Lech Walensa jobbade på. Före ankomst varvet låste vi in alla verktyg på Johans inrådan då han varit mycket i Polen på sina semestrar. Han påstod att de stal som korpar. Han hade fel då de var värre än korparna. När vi dockade in låg redan Rio i en annan docka. De hade inte varit så förutseende som vi och efter några timmar fanns inte många verktyg kvar. Vi hade alltid en M-man i förrådet för att lämna ut verktyg och reservdelar. Det lönade sig då vi hade alla verktyg kvar vid avgång. Detta var det utan konkurrens absolut sämsta varvsbesök jag någonsin gjort. Vi hade naturligtvis en varvslista på jobb som vi ville ha gjorda, den var dessutom godkänd av inspektören. Det var endast 2 punkter som blev gjorda av varvet resten fick vi själv göra så gott vi kunde. Ett av jobben som varvet gjorde var axeldragning båda prop.axlarna och ny pockenholz. Då Johan kunde en hel del polska hade han till uppgift att övervaka detta jobb. Allt gick bra tills det blev dags att montera packningar i packboxen. Vi hade egna packningar med oss från Sverige men polackerna protesterade och påstod att de hade bättre packningar. Problemet var att våra packningar var något tjocka så man behövde knacka ut dem lite med hammare vilket polackerna tyckte var jobbigt. Samma dag då vi skulle docka ut på kvällen avslutades ompackningen. Johan hade bara lämnat för matrasterna så jag trodde på förmannen då han sade att jobbet var klart. Det var med stor spänning vi började utdockningen. Johan vaktade igen i kyrkan och när vi beräknade att vattennivån var i höjd med prop.axlarna gick Chiefen och jag oxå ut i kyrkan. Redan innan vi kommit fram kunde vi höra hur det porlade. När vi kom fram ville vi stoppa utdockningen men förmannen påstod att det bara var att trycka in fett. Detta hjälpte inte utan Chiefen fick stopp på det hela. När jag på bristfällig tyska frågade förmannen fick jag på kort tid 3 olika förklaringar till hur jobbet gått till. Det blev till att öppna upp packboxarna. Mycket riktigt hade polackerna lyckats lura Johan och oss andra. De hade monterat sina egna packningar som var alldeles för små med följd att vattnet forsade in. Efter mycket skällande och parlamenterande kröp det fram var våra packningar var. De hade gömts under durkarna. Fram med packningarna och ut med deras för små från packboxarna. Polackerna var så ilskna på oss för att vi kommit på dem med att fuska att vi inte vågade vara ensamma i kyrkan. Johan och jag tog törnen till 0300 och sedan bröt vi jobbet för att starta igen 0700. Sent på förmiddagen var det dags för utdockning igen och den här gången höll det tätt. Nästa problem var att kylvattenrören till lagren för prop.axeln hade demonterats vid axeldragningen och blivit misshandlade vid monteringen. De läckte så det var som att gå i en fontän när man gick ut i kyrkan. Efter att ha sett vad polackerna hade att komma med när det gällde att hårdlöda kopparrören beslöt vi att göra det själva. Vi avgick Gdansk med reducerad fart rejält trötta på polsk varvsindustri. Innan ankomst lastehamn hade vi stängt av fontänen och kylningen funkade som den skulle.. Vi hade iallafall med oss alla verktygen.

Johan avslutade sin yrkeskarriär ombord på de upplagda Seattlebåtarna i Helsingborg. Där gjorde han lite klassjobb och allmänt underhåll något som han var som klippt och skuren till då han kunde maskinrummen som sin egen snusdosa.

De sista åren Johan levde drabbades han av hjärtproblem vilket var något överraskande då han var smal och smärt och inte stämde med schablonbilden av en person med hjärtproblem. Då jag på den tiden fortfarande seglade , i Thunbolaget, kunde jag inte vara med och ta farväl av en god kompis. Jag fick iallafall hälsat på honom på sjukan i Motala sista gången vi sågs. Strax därefter avled Johan. Jag hade gärna unnat honom några fler år i torpet.

Bengt Larsson

Bla fd 1Ma California

  • Comments(1)//seamens.poetica.se/#post86