Sjöfart

Sjöfart

Om sidan

För alla som har eller haft någon anknytning till sjöss, och vill dela med sig av sina minnen till andra. Om ni vill skriva in eran historier kan ni maila till mig så ansluter jag er till Bloggen. Ni kan bjuda in andra som ni vill ska skriva här, det måste finnas oändligt med episoder och händelser som Ni har varit med om under eran resor runtom i världen.

Sjösidan. skapad av Harry Honkanen sjösidan

Välkommen till Sjökultursällskapet Bokanjärerna.
Bokanjarerna.se kommer att växa mycket under året så kom snart tillbaka! www.bokanjarerna.se

Välkommen till Georg I. Hindersson webbplats!
www.hindersson.com

Välkommen till Krister Lummes hemsida.

Välkommen till Jörn Hammarstrands blogg: http://skipperstories.bloggsida.se


Välkommen till Ole Lundbergs blogg: http://ole-bloggboken.blogspot.com/


OBS!
Kontakta mig på följande mats@poetica.se om du inte vet hur du ska skriva in din historia.

Gästbok
Skriv några rader om vad du vill att jag eller någon annan ska läsa.


SJömanskyrkor.
New York

När Stygge Helke gick på Campo Alegre

Bengt LarssonPosted by Mats Ödman Friday, January 11 2008 13:24:31

Det fanns 2st skeppare i Johnson Line med efternamnet Hellke. Vad jag vet kallade den”stygge” resp. den ”snälle”. Jag har bara erfarenhet från den ”stygge”. Denna berättelse ska handla om en del av dessa. erfarenheter.

Jag hade varit ombord som 2Ma på M/S Bolivia en rundresa 1969 när Stygge H mönstrade på i GBG efter kustresan. Han hade brutit armen och var inte riktigt återställd och gick till läkare på Curacao. Vid avgång Gbg hade jag sjövakten 4-8 på kvällen.

Det var det absolut vanligaste med avg eller ank på min vakt morgon eller kväll spelade ingen roll. Efter att vi lämnat lotsen vid Vinga märkte jag att HM inte höll varvtalet enligt pådraget på manöverratten. Jag kollade allt jag kunde komma på men fann inte orsaken. Som en sista åtgärd ringde jag bryggan och det var så klart skepparn som svarade. Vid min fråga om kraftig motsjö eller dåligt väder fick jag till svar att jag hade saktat ner utan order på telegrafen. Detta nekade jag till vilket ledde till en häftig ordväxling. Mitt i denna kom jag på ytterligare en trolig orsak till det låga varvtalet och lade på luren med några väl valda repliker. Rusade upp till HMs dagtank och började dränera. Mycket riktigt: det var vatten i dagtanken. Jag hade under utgång från Gbg fyllt dagtanken med uppfordringspumpen som stod pä man.durken. Denna pump skulle enbart användas för fyllning av dagtanken. Nu gick det oxå att använda den till länsning vilket någon hade gjort utan att varsko därav problemet. Under tiden jag sitter vid dagtanken och dränerar ser jag Chiefen “Abla Mucho” komma rusande ner i maskin letandes efter mig. Jag ger mig inte tillkänna förrän jag kan höra att HM åter går normalt. Skepparn hade naturligtvis ringt till Chiefen och klagat på mig vilket satt fart på honom. Sedan jag förklarat det hela för ”Abla Mucho” lugnade han ner sig och resan fortsatte med normalt varvtal och Chiefen lugnad.

Vid ankomst Curacao skulle både Hellke och jag till läkare . Jag pga ryggproblem och Hellke pga sin arm. När Hellke var klar erbjöd han sig att hjälpa mig med språket när jag skulle in för undersökning. Jag förstod att det var för att kolla sanningshalten i mitt ryggonda och svarade att min engelska nog var bättre än hans. Efter detta var vi som hund och katt. Hellke tog alla chanser att försöka logga mig eller att på annat sätt jäklas.

Ett sådant tillfälle var i Callao. Vi ankrade vid ankomst pga dimma men agenten ordnade med både speedboat och pengar. En sådan chans fick inte slarvas bort. Då sjövakterna brutits skulle jag inte törna till förrän 0700 nästa morgon. Alltså iland med speedboat och full fart till minfältet. Det var bara tvärs över ett torg från gaten räknat. Ingen lång sträcka men ändå hade många robbats och fått vända om. Den här gången klarade vi oss alla. In på favoritstället och budkavlen gick. Inom 30 min var min fasta tjej vid min sida. Svartsjukt bevakande sina rättigheter. Efter några drinkar och en god middag runt hörnet blev det hotell. Det var en av många bra saker med stadig tjej: man blev aldrig stupfull utan var redo för jobb nästa dag. Vaknade nästa morgon och för en gångs skull hade purrningen klickat. Snabbt in i en taxi. Men vid ankomst speedboatens kajplats kunde jag bara skymta den redan på väg till fartyget. Klockan var några minuter över 0600. Jag visste vilken vår kajplats skulle bli så jag gick dit för att invänta ankomsten. Strax efter 0700 var fallrepet nere och jag på sprang ombord. Snabb omklädning till arbetskläder,ner i maskin och startade kannhalning. Vid frukost 0800 var utströmmaren loss som vanligt och ingen försening. Helke hade sett mig väntande och gjorde vad han kunde för att sätta dit mig. Dvs logga mig på en del av hyran. Jag lyckades klara mig en gång till troligen tack vare att jag inte var berusad utan gått direkt till maskinrummet och startat kannhalningen. Chiefen hade säkert bönat för mig oxå. Det fortsatte i samma stil hela resan utan framgång för Helke.

Nästa resa gick vi åter till Curacao för bunkring. Den här gången hade vi en en chilensk diplomat som passagerare. Då vi skulle ta lots visade det sig att BBs HM inte gav backmanöver. Det blev naturligtvis panik då infarten till Curacao var trång. Vi kom trots allt till kajplatsen utan några missöden. Under bunkringen hade jag som vanligt ansvaret för bunkringen i maskin och fyllning av däckstankar enligt besked från maskinkontorets telefon. Att vi aldrig bunkrade över var ett under. Oftast hade vi däckslast så det fanns alla chanser för löparen från fördäck att snubbla på väg till maskinkontoret och den nervöse Chiefen. Efter avslutad bunkring blev det till att deltaga i felsökningen av BBs HM. Ingen kunde hitta felet trots hjälp från varvet i Curacao. När min vakt var slut på kvällen kunde jag därför för första och enda gången åka till Campo Alegre. In i taxi tillsammans med 3styrman och iväg. Väl framme blev jag besviken då jag aldrig gillat stordriften på div. Campar. Det fanns väldigt mycket glädjeflickor som alla hade ett litet rum med bara en säng i att tillgå för sina affärer. Efter några drinkar tillsammans med 3styrman och övriga gänget var det dax för påfyllning igen. När jag kommer fram till bardisken ser jag till min överraskning Hellke där i sällskap med chilenaren som hade övertalat honom att följa med. Hellke höll sig desperat med ena handen i bardisken i den andra drog en tjej det bästa hon kunde för att få med honom till rummet. Jag fann mig och hälsade mycket artigt : Godafton Kapten. Snabbt tillbaka till gänget och talade om sensationen för dem. Det blev ett radband av mycket artiga besättningsmedlemmar som besökte bardisken. Hur det gick för tjejen vet jag inte men Helkes auktoritet reducerades betydligt. Resten av tiden han var ombord höll han sig i skinnet. Nästa dag fick vi hjälp av Lloydaren pä Curacao som med hjälp av ritningen hittade felet. Det visade sig att 1Ma utan att tala om det för någon hade bytt en luftventil bakom manöverratten vid ett av sina sällsynta besök i maskin. Han hade lyckats stuka spindeln till ventilen så den inte gick att rubba. Det hade varit bäst om han fortsatt spela gitarr och dricka öl. Fast å andra sidan sett hade vi då aldrig fått se Helke på Campo Alegre!

På hemresan fick Hellke för sig att kolla kyl/fryslasten. På något sätt hade han klurat ut att vi åt frukt från kylrummen på vakterna. Nu skulle det minsann kollas överallt och därefter lås på alla dörrar till kylrummen. Det var bara det att vi måste ju ha nycklar så vakten kunde gå ut i gångarna om något hände med batterier eller fläktar. Alltså kunde vi fortsätta käka frukt men lite mer diskret. Under kontrollrundan gick de sist ner i 3ans kylrum på fördäck. Detta var strax före lunch. Jag hade vakt och skrev temperatur- rapporten och kunde följa Hellkes,Frysarns och en Motormans väg genom onormala temperaturer. När rapporten var klar väntade jag bara på avlösningen. 3Ma kom ner men Motormannen som varit med på kontrollrundan dök aldrig upp som han brukade. Jag kollade därför temperaturerna igen och det var en som visade alldeles åt helsike. Frysarn varskoddes och gick ner i lastrummet ifråga. Där stod en blåfrusen Motorman och skakade. Tempen var ca 3graderC så det kändes naturligtvis efter nästan 1 timme. Det visade sig att Hellke hade stängt och låst luckan från ovansidan utan att tänka på Motormannen. Eftersom det var lunch i antågande glömdes den stackarn bort. Motormannen hade följt instruktionerna och kopplat loss en givare som därmed visade helt galet. Han var glad att bli räddad och klarade sig tom från förkylning. Jag tror att skeppare bäst gjorde sig på bryggan !!!

Skrivet av Bengt Larsson

  • Comments(1)//seamens.poetica.se/#post83