Sjöfart

Sjöfart

Om sidan

För alla som har eller haft någon anknytning till sjöss, och vill dela med sig av sina minnen till andra. Om ni vill skriva in eran historier kan ni maila till mig så ansluter jag er till Bloggen. Ni kan bjuda in andra som ni vill ska skriva här, det måste finnas oändligt med episoder och händelser som Ni har varit med om under eran resor runtom i världen.

Sjösidan. skapad av Harry Honkanen sjösidan

Välkommen till Sjökultursällskapet Bokanjärerna.
Bokanjarerna.se kommer att växa mycket under året så kom snart tillbaka! www.bokanjarerna.se

Välkommen till Georg I. Hindersson webbplats!
www.hindersson.com

Välkommen till Krister Lummes hemsida.

Välkommen till Jörn Hammarstrands blogg: http://skipperstories.bloggsida.se


Välkommen till Ole Lundbergs blogg: http://ole-bloggboken.blogspot.com/


OBS!
Kontakta mig på följande mats@poetica.se om du inte vet hur du ska skriva in din historia.

Gästbok
Skriv några rader om vad du vill att jag eller någon annan ska läsa.


SJömanskyrkor.
New York

Möten i Kalmar

Bengt LarssonPosted by Bengt Monday, September 10 2007 07:44:20

När jag seglade 2Ma på M/S Bolivia fanns det en M-man ombord som hette Leif Pettersson..Han var en duktig och trevlig kille och vi hade mycket skoj tillsammans då Bolivia var en riktig ”Marthabåt”. Det mesta som hände går inte att berätta då ingen skulle tro på det. Efter avmönstring 1969 fortsatte jag i Johnson Line tom 1974 i November. Sedan blev det Pearl Shipping,Scand. Motorships,jobb iland för att sluta med jobb i MODOs bogserbåtar. Mesta tiden jobbade jag på ”Frans Michael” med timmersläpning.Det var ett behagligt om än mycket långtråkigt jobb.På våren 1981 var vi ett gäng som reste till Karlskrona för att ta ut FM efter ett varvsbesök. Första stoppet blev Oskarshamn där vi hämtade ett timmerlass för att släpa det till Karlshamn. Nu var det så med timmerlassen att de var ytterst känsliga för sjögång så vi drog alltid i finväder Pga dåligt väder kom vi inte längre än till Kalmar där vi låg inblåsta i 3 veckor. Under hamnliggandet i Kalmar fick jag vissa vanor, som att gå iland och köpa tidningar efter tidiga kvällsrapporten. Då vi låg nära kvarnen/museet blev det en lagom promenad. En kväll på hemväg längs kajen mötte jag en cyklist som kom åkandes i sakta mak. Efter att vi passerat varandra stannade jag till och vände mig om då det var något som gjorde att jag tyckte att cyklisten var bekant. Det visade sig att cyklisten oxå stannat och tittade intresserat på mig. Vi gick varandra till mötes en gång till och det visade sig att våra misstankar bekräftades,vi kände varandra. Cyklisten var Leif P!!. Vi började naturligtvis berätta minnen och den ena skröna avlöste den andra. Vi berättade givetvis oxå vad som hänt oss sedan vi senast sågs. Leif P hade läst in sjöingenjören och seglade nu Chief i Sanko Line. Han skulle faktiskt nästa dag resa ut till sin nästa båt och var tvungen att cykla hem och packa. Vi fick avbryta snackandet alldeles för snart men lovade att försöka hålla kontakten. Det gick som det brukar med det löftet, det blev bara ett löfte. Efter 3 veckor blev skepparen på FM närmast desperat och avgick Kalmar på en halvdan rapport. När vi närmade oss Ölands Södra fanns det inget annat att göra än att vända. Då det skulle vara alldeles för genant att återvända till Kalmar blev det Bergkvara istället.Därifrån reste hela gänget hem efter de vanliga 6 veckorna ombord.

Senare det året slutade jag i MODO och fick jobb som Mch i Thunbolaget på M/T Lurö som då var nästan nylevererad.

Då jag bara läst maskinteknikern räckte det snart inte till för att fortsätta som Mch i kusttankers. 1988 sökte jag och blev antagen vid sjöbefälsskolan i Kalmar som arrangerade en 1-årig utbildning för dem som behövde gradera upp den gamla maskinteknikern. Då utbildningen sponsrades av AMS hade vi ett antal fria hemresor per termin.

Vid ett tillfälle när jag var på resebyrån och beställde resa hem till Rättvik fick jag mig en ordentlig överraskning. När jag kom ut på gatan mötte jag Leif P igen!! Jag hade nästan glömt bort honom. Han hade passerat resebyrån och kastat ett öga in på dem som stod där inne och sedan fortsatt. När han rundat nästa gathörn stannade han till och vände om. Han tyckte att han sett mig och var bara tvungen att kolla upp om det var sant. Jodå det var jag och det var han!. Det blev igenkännandets glädje igen och mycket ”minns du”. Det visade sig att han bodde bara några kvarter från mig. Vi började jogga i motionsspåret i närheten och träffades en gång i veckan resten av min tid i Kalmar. Leif hade slutat till sjöss och hade( efter att ha bott i Brasilien) börjat importera den sk Brassestolen. Stolarna gick åt som smör i solsken och hade jag haft det minsta affärssinne kunde jag fått ett stort distrikt att sälja i. Leif hade gift sig med en brassetjej och de hade en firma som sålde småkrafs i en lokal på väg till lotstationen. Lokalen brann senare ner tror jag. Innan jag slutade i Kalmar utvidgade Leif firman och öppnade kontor i centrum. Efter avklarad examen blev det som förra gången löften om att hålla kontakten men de rann återigen ut i sanden.

Om jag någon mer gång kommer till Kalmar springer jag väl på honom igen!!!

Hälsningar

Bengt

  • Comments(0)//seamens.poetica.se/#post60