Sjöfart

Sjöfart

Om sidan

För alla som har eller haft någon anknytning till sjöss, och vill dela med sig av sina minnen till andra. Om ni vill skriva in eran historier kan ni maila till mig så ansluter jag er till Bloggen. Ni kan bjuda in andra som ni vill ska skriva här, det måste finnas oändligt med episoder och händelser som Ni har varit med om under eran resor runtom i världen.

Sjösidan. skapad av Harry Honkanen sjösidan

Välkommen till Sjökultursällskapet Bokanjärerna.
Bokanjarerna.se kommer att växa mycket under året så kom snart tillbaka! www.bokanjarerna.se

Välkommen till Georg I. Hindersson webbplats!
www.hindersson.com

Välkommen till Krister Lummes hemsida.

Välkommen till Jörn Hammarstrands blogg: http://skipperstories.bloggsida.se


Välkommen till Ole Lundbergs blogg: http://ole-bloggboken.blogspot.com/


OBS!
Kontakta mig på följande mats@poetica.se om du inte vet hur du ska skriva in din historia.

Gästbok
Skriv några rader om vad du vill att jag eller någon annan ska läsa.


SJömanskyrkor.
New York

En riktig olycksresa

Bengt LarssonPosted by Admin Wednesday, July 22 2009 14:18:43

Ombord på M/S Brasil gjorde jag en resa på WICA-traden som 1ma. Som rubriken anger var det på många vis en riktig olycksresa,dock inte i maskin då allt funkade och inga större haverier inträffade. Det mest dramatiska var då en stor bit av nederdelen på ett cyl.foder på BBs aktra Hjm fick sig en hästspark av kolven i samband med ett lagerhaveri. Detta var lätt fixat med en mycket duktig svarvare som slipade till biten och satte tillbaka den med hjälp av gassvetsen. I samband med detta hjälpte jag svarvarn och motorman en förmiddag . Plötsligt kände jag en nästintill olidlig smärta på båda sidor om veka livet. Svetten började forsa och jag kunde knappt stå upp. Efter mycket möda och besvär tog jag mig upp i hytten. Jag kunde inte komma ur arbetskläderna utan la mig på durken oljig som jag var. Pinknödig blev jag men det kom inget ut trots idoga försök. Efter lunch kom Chiefen och undrade vad jag höll på med. Han varskodde 2Stm som var ansvarig för sjukvården. Efter mycket om och men samt konsultation med läkare i Gbg konstaterades njursten. Jag fick ett par värmeflaskor och lite piller. Inte nog med smärtan utan jag missade oxå den enda anständiga måltiden på hela veckan. Det var biffstek och jag kunde inte käka! Efter några dagar lugnade det ner sig och jag törnade till igen. Resultatet blev en ny smäll. Till sist försvann alla problem och urinen såg normal ut igen. Vid ankomst Cristobal för bunkring blev det läkarbesök där diagnosen bekräftades. Jag fick nya piller och blev uppskrämd av läkaren att inte dricka öl då denna ädla dryck innebar risk för återfall. Det blev rekord i uppehåll med 2 månader. Mitt livs längsta!

Hökarn ombord var en riktig snåljåp och käket var under all kritik. Han gjorde business på det mesta kom vi underfund med.När vi kom ner till Panamakanalen började mosquiterna ge sig till känna. Jag gick då till Hökarn för att få ett par sprayburkar med ”Radar”(myggmedel). Svaret blev att det var slut,vilket jag tyckte var konstigt då vi nyss kommit in i mosquitobältet. Senare på kvällen stod jag och stöttade relingen midskepps tillsammans med 1-kocken och ventilerade lumparminnen. Vi låg vid kaj så det fanns lite att kolla på kajen oxå, då stuvarna var i full fart. Plötsligt öppnas dörren till befälsgången och en bamsing kommer ut bärande på 2st kartonger Radar. Efter honom kommer Hökarn med samma last. Totalt 4 kartonger alltså. Bamsingen sticker snabbt iland med bytet och Hökarn ser väldigt snopen och skyldig ut då han upptäcker oss. Där försvann vårat myggmedel och Hökarn fick sig en slant.

WICA-traden (Westindia-CentralAmerica) var en jobbig trad med många ankomster och avgångar,ibland flera om dygnet. Ungefär som Svea-bolaget en gång i tiden längs Norrlandskusten. Ibland visste man inte vilket land man vaknade upp i. Chiefen och jag delade på manövrandet så vi kunde sova någorlunda bra. Det var en massa småpartier att lossa och lasta vilket gjorde att vi hade en särskild laststyrman mönstrad. Bla hade vi några mattor som stuvades på lastkontoret ,för senare leverans i en hamn.

. När det var dags för lossning var de försvunna. Trots mycket letande och forskande förblev de borta. Vår finske Laststyrman var galen men det hjälpte inte. Borta var mattorna. Några dagar senare gick jag ner i Hökarns förråd för att öppna för ett par fristående färskvattentankar. När jag öppnat ventilerna kollar jag utrymmet ovanpå ena tanken då jag sett något konstigt. Där fanns mattorna! Allihopa som vi saknat. Jag gick till Chiefen och talade om mitt fynd. Vi två hade börjat föra lite journal på alla missförhållanden pga Hökarn så detta passade bra in där. Hökarn konfronterades inför skepparen men blånekade till en början. Till slut fick han krypa till korset och erkänna. Chiefens och min journal började nu bli diger. Tanken var att presentera det hela för ”Kalopsingenjören”,dvs ekonomi-inspektören, vid ankomst Sverige. Detta blev aldrig av pga följande händelse.

Då jag hade bra kontakter med 1e kocken genom gemensamma lumparminnen beslöt vi att inhandla en massa skaldjur till en ordentlig kräftskiva.Kocken var given som tillredare och vi andra assisterade villigt. På Lördagskvällen samlades vi ett glatt gäng på popens soldäck och började dricka och käka. Med var mina speciella landgångskompisar Båsen,Timpa(Timmerman) och en spansk Matros. Vi hade haft många roliga landgångar då Matrosen kunde snacket och vi kom ifrån de vanligaste ställena. Båsen var lite handikappad med en skadad fot som gjorde att han haltade. Han var dessutom tjock ,eller som det heter nuförtiden överviktig. Jobbet klarades utan problem men han fick höra lite skitsnack bakom ryggen. Chiefen var där oxå och spelade på sin gitarr så vi fick vårt lystmäte av Taube och andra allsångslåtar. Stämningen var god när jag blev tvungen att dra mig tillbaka ganska tidigt ,då jag hade tankat lite väl häftigt.

Nästa morgon vaknade jag efter frukost och hade alltså missat ägg&bacon som var obligatoriskt som söndagsfrukost.När jag lite bakis kom ut på akterdäck med en kopp kaffe kände jag genast att något var riktigt galet.

Stämningen kändes dyster och konstig. Alla såg nedslagna ut. Till slut frågade jag en av grabbarna vad som var fel. Han berättade då att Båsen hade dött.Jag blev alldeles stum och såg troligen dummare ut än vanligt.

Någon hade hetsat Båsen med att han inte kunde klättra upp i aktermasten vilket givetvis skulle bevisas att det var fel. Han hade klättrat upp och på nervägen hunnit i höjd med masthuset då han tappat greppet och fallit ner i däck. Maskineleven som var på väg att törna till 12-4vakten såg fallet och larmade. Alla försök att rädda båsen var förgäves då han brutit nacken. Under tiden jag sovit hade fartyget gått till närmaste hamn och skickat iland Båsen för vidarebefordran till Sverige. Senare under dagen hölls skeppsförhör/sjöföklaring om händelsen som förklarades vara en olyckshändelse.

Resten av resan var definitivt inte munter utan mest dyster med många som frågade sig varför. Vid ankomst Sverige gjordes allt det juridiska om . Nu med jurister från land som rättade till div misstag. Alla som varit med på festen blev förhörda och lämnade vittnesmål. Jurister från rederiet hjälpte oss att berätta ”rätt” version genom noggrann genomgång innan vittnesmålet. Genom denna tragiska händelse klarade sig Hökarn då det inte blev tid över till något snack med ”kalopsingenjören”. De flesta skulle mönstra av och allt var rörigare än vanligt.

Långt senare fick jag ombord på M/S California reda på vem som varit boven och hetsat Båsen.Det var en som jag aldrig misstänkt och jag blev väldigt besviken på en person som jag litat på. Där ser man vad som kan hända när förståndet går ut och fyllan in!

av Bengt Larsson

  • Comments(0)//seamens.poetica.se/#post102