Sjöfart

Sjöfart

Om sidan

För alla som har eller haft någon anknytning till sjöss, och vill dela med sig av sina minnen till andra. Om ni vill skriva in eran historier kan ni maila till mig så ansluter jag er till Bloggen. Ni kan bjuda in andra som ni vill ska skriva här, det måste finnas oändligt med episoder och händelser som Ni har varit med om under eran resor runtom i världen.

Sjösidan. skapad av Harry Honkanen sjösidan

Välkommen till Sjökultursällskapet Bokanjärerna.
Bokanjarerna.se kommer att växa mycket under året så kom snart tillbaka! www.bokanjarerna.se

Välkommen till Georg I. Hindersson webbplats!
www.hindersson.com

Välkommen till Krister Lummes hemsida.

Välkommen till Jörn Hammarstrands blogg: http://skipperstories.bloggsida.se


Välkommen till Ole Lundbergs blogg: http://ole-bloggboken.blogspot.com/


OBS!
Kontakta mig på följande mats@poetica.se om du inte vet hur du ska skriva in din historia.

Gästbok
Skriv några rader om vad du vill att jag eller någon annan ska läsa.


SJömanskyrkor.
New York

LOTUS from Donsö

VideofilmerPosted by Admin Tuesday, April 14 2009 07:45:51


  • Comments(0)//seamens.poetica.se/#post99

Locking

VideofilmerPosted by Admin Sunday, April 05 2009 15:08:09


  • Comments(0)//seamens.poetica.se/#post98

Ben Bella

Bengt LarssonPosted by Admin Wednesday, February 11 2009 15:24:25

När jag seglade 3Ma ombord på California 1966-67 hade vi ett par resor en 4ma som kallades Ben Bella. Han kom ombord som ett yrväder en kväll när vi låg i Gbg(Frihamnen). Med nytagen spakryckare-examen hade han firat och kom i taxi med en kompis till California. När jag mötte honom i mässen var lusten att fira stor men kassan slut och han ville låna pengar. Han fick ett bestämt nej. Dels med tanke på morgondagens arbete men oxå i preventivt syfte för att stämma i bäcken. Han stannade ombord och nästa dag gick som planerat med intro och jobb.

Smeknamnet fick han efter att han berättat om en del av sina äventyr i Främlingslegionen under Algerietkriget. Han hade bla blivit tillfångatagen av Ben Bellas trupper och fått strida på deras sida. Efter en lyckad rymning var han tillbaka i Legionen igen. En sådan godbit kunde inte missas och han döptes snabbt om till Ben Bella.Hur mycket som var sant i hans berättelser fick vi aldrig rett ut , men de var underhållande.

Hans bakgrund var minst sagt brokig med en uppväxt i ett frireligöst hem i Norrland. Därför kunde han de flesta och populäraste psalmerna och läsarsångerna utantill. Trots att han var liten och ganska klen till växten hade han en mäktig sångröst som hördes vida omkring,speciellt när han fått lite öl och andra starka drycker i sig. Hörde man Ben Bella sjunga var det ett säkert tecken på att han var berusad. Det slog aldrig fel!

Som 4Ma hade han den sämsta vakten dvs 12-4 och avlöste mig som var nästa i rangordningen med 8-12. Det blev många sena och tveksamma avlösningar. Hans specialitet var att komma från kyrkan via nödutgången för att undvika Chiefen som hade för vana att dyka upp vid avlösningarna.

En sådan gång när jag stod och väntade på honom gick larmet för låg nivå i expansionstanken. Detta var illavarslande då den nyss var kollad och uppfylld av avgående Mtm. Kolvarna på HM(dubbelverkande MAN) var vattenkylda och larmet indikerade ett sprucket teleskoprör till kolvkylningen. Medans Mtm fyllde vatten sprang jag runt och kollade i synglasen till kolvkylningen och såg genast att det var ett sprucket teleskoprör på BBs HM. Det blev nersaktning och stopp på båda HM ,snabb justering av kylv.temp för att undvika läckande cyl.foder,stopp på smo.pumparna och kolvkylningen. Naturligtvis kalvade smo.separatorn då det kommit mycket vatten i systemtanken. När Chiefen kom ner dök Ben Bella upp ifrån kyrkan glatt sjungande. Han blev uppkörd av Chiefen men försökte flera ggr smyga tillbaka utan framgång.Tillslut gav han upp och vi kunde ägna all tid till byte av teleskopröret. Jag skiftade systemtank till reserven som alltid var klar för användning.Smo stängdes av och baxen till BB HM lades in så grabbarna kunde börja jobba. När smo och kolvkylning var igång på SB HM startades denna och vi gjorde lite framfart igen. Smo-sepen justerades så den började avverka vattnet i den avställda systemtanken. (Det tog några dygn innan systemtanken var fri från vatten och vi kunde separera drifttanken som vanligt.) Undre s-hetsventilerna på BB HM öppnades så ev läckage rann ut under tiden bytet av teleskopröret pågick. När bytet var avklarat startades smo och kolvkylning för att kolla att allt var OK. Då allt funkade saktade vi ner på SB HM så att baxen kunde läggas ut igen och BBs HM startades. Sedan ökades varvtalet sakta och försiktig upp till normalt läge och vi gjorde våra 17,5 knop som vanligt. Jag delade Ben Bellas vakt med 2Ma , oxå detta nästan som vanligt.

Min vakt hade ansvar för BBs bottengreting när det gällde rengöring och målning. Under överresan till västkusten USA upptäckte Mtm en vattenläcka som vi inte kunde spåra. Vi tillbringade många vakter med att jaga läckan utan framgång. Av en ren tillfällighet hittade jag orsaken när jag gjorde den vanliga kontrollrundan på toppgretingen. Det var stamledningen till avloppet från toaletterna som var trasigt på ovansidan av röret! Resten av röret var i mycket dåligt skick. Då vi inte hade någon möjlighet att byta röret pga placeringen mellan topplocken och avgasrören var det bara att hoppas på hjälp från alla maskinisters helgon. Det höll tills vi kommit i hamn och när temperaturen blivit uthärdlig fick jag och 2Ma i uppdrag att täta med hjälp av sk containertejp. Vi avlöste varandra med att krångla oss in på plats och linda tejpen runt röret med början där det såg friskast ut . Det kändes en aning nervöst med tanke på innehållet i röret men allt gick bra. Då det inte var tryck på i röret höll det faktiskt tills vi kom på varv efter kustresan på Sverige.

Väl på varvet skulle allt bytas ända ner tom klaffventilen i skrovsidan. Samtidigt pågick det kannhalningar och jobb i vevhuset på BBs HM så alla vevhusluckor var demonterade. Ben Bella fick ansvaret för att varsko så ingen använde muggarna under tiden jobbet pågick. När allt som skulle bytas var demonterat fick han hjärnsläpp och varskodde att det var grönt ljus att använda muggarna. Det tog inte lång tid innan någon nödig person spolade med följden att det rann toapapper,vatten och det som tryckt på utmed avgasrören och in i vevhuset. De som jobbade där blev milt sagt överraskade och förbannade. Dusch och ny overall blev ett måste. Ben Bella var inte populär! Jag tror att California var enda fartyget i Johnson Line som separerade toa-avfall med smo-separatorn.

Äventyren med stambytet var inte över riktigt än.

Det sk Johnsongänget som utförde kannhalningarna och vevhusjobben drabbades en gång till. De bodde i reservhytter i Belsengången i höjd med toppgretingen . När rördragningen var klar väntade vi bara på OK från varvet att börja spola som vanligt. Ben Bella skulle se till att allt var klart när vi väl fick beskedet. OK kom och toaletterna började användas som vanligt. Detta var på förmiddagen. Vid lunchen hördes ett jäkla oväsen från Belsengångens hytter. Vi rusade dit och synen vi möttes av var inte lustig. Inte lukten heller,det stank som fan.Allt som Johnsongänget haft stående på durken flöt omkring i en MYCKET illaluktande sörja. Då dessa hytter låg längst ner trycktes allt spolvatten upp genom toaletten. Någonstans på ledningen var det stopp. Alla varianter från trasor till packningar utan genomlopp diskuterades. Lösningen var enklare än så,Ben Bella hade inte öppnat slussventilen före klaffen. Ventilen öppnades och Ben Bella fick en ordentlig överhalning av det värre slaget. Johnsongänget fick rädda vad som räddas kunde och fick senare ersättning för resten. I fortsättningen undvek Ben Bella att visa sig för dem.

Under kustresan efter varvet skulle Ben Bellas fru vara med. Det var med spänning vi emotsåg hennes ankomst. Att leva tillsammans med Ben Bella måste vara en prövning tyckte vi. Hans fru jobbade i familjens entrepenadföretag någonstans i övre Norrland. Inte på kontoret ,utan som chaufför och grävmaskinist.Hon visade sig vara en manhaftig kvinna med ett hjärta av guld och höll Ben Bella i herrans tukt och förmaning. Kom han in i en hytt där vi satt och ljög med öl och starka drycker som tilltugg var det garanti på att hon efter 5 min dök upp. Vid sådana tillfällen blev det inte mer än ett par öl för Ben Bella . Jag var bara med om en gång då han lyckades lura sin hustru. Den gången satt vi för ovanlighetens skull hos gnisten och när hon kom var det redan försent. Ben Bella hade kommit till psalmstadiet och gick inte att hejda. Vi fick oss ett potporri på psalmer och läsarsånger till livs. Under tiden väntade hustrun tålmodigt ut Ben Bella ,så när han började visa tecken på ordentlig berusning tog hon honom resolut i hampan och ledde honom till hytten. Resten av kustresan fick han inte fler chanser.

När jag mönstrade av stannade Ben Bella ombord en resa till.

Dessa äventyr var långt före ISM,alkoholtester och drogtester. Faktiskt var det roligare på den tiden,även om det ibland blev lite väl roligt!

Jag avundas inte dagens sjömän och ångrar inte att jag drog mig tillbaka 61 år gammal.


Bengt Larsson

pensionär

  • Comments(0)//seamens.poetica.se/#post97

Julafton a’ la Bolivia

Bengt LarssonPosted by Admin Monday, December 15 2008 13:00:49
Ombord på samtliga Johnsonfartyg jag seglade var det tradition att befälet bjöds upp till salongen under Jul,Nyår,Midsommar och andra stora helger. Normalt var det bara Skepparen och Chiefen som fick beblanda sig med ev. passagerare. Julresorna var alltid speciella då det hände en hel del pga de många helgdagarna med tillfälle till festande.
Ombord på M/S Bolivia tillbringade jag Julen 68/69 som skulle bli minnesrik. Jag var mönstrad 2Ma och hade 4-8 vakten. Det innebar matavlösning på kvällsvakten och mesta delen av vakterna utan dagmän. Detta var skönt då man kunde dona som man ville mellan rutinerna med div. småreparationer,underhåll och vaskning/rengöring. Varje vakt hade ju sitt eget område att ansvara för. För min del gällde manöverdurken med div. pumpar och HMs manöverplatser.

Då allt befäl var uppbjudit till salongen skippades matavlösningen så 3Ma kunde njuta av julmiddagen. Jag skulle bli avlöst av Frysarn som vanligt ½-9 för att sedan duscha och rusa upp och få mig lite käk tillsammans med flunkarna. När avlösningen närmade sig började jag otåligt kika uppför lejdarna för att få syn på min avlösare. Frysarn var en äldre herre som aldrig brukade missa en avlösning.

När tiden gått över rejält skickade jag upp motorman för att purra en gång till. Han kom tillbaka med besked att Frysarn var på gång. När klockan blivit 2100 skickades motorman upp en gång till. Han kom tillbaka med samma besked. Jag väntade ett par minuter och stack sedan själv upp till frysarhytten för att kolla läget. När jag öppnar hyttdörren ser jag Frysarn sittandes på fylleslafen med kakiskjortan på plats och byxorna nere vid anklarna. Ögonen var slutna men han rörde på sig så han sov inte. Under tiden jag stod där försökte frysarn flera gånger få upp byxorna på plats men kom inte längre än till när han var tvungen att resa på sig. Då tappade han både balansen och taget om byxorna. Han tog nya tag men misslyckades hela tiden.

Jag fattade att avlösningen var i stor fara och gick ner i maskin igen. Rejält förbannad. Till min glädje kommer Chiefen ner och avlöser mig efter en stund. Han hade saknat mig och sett Frysarns tillstånd. Jag rusar upp och duschar med en jäkla fermitet. På med uniformen och en rökare upp till salongspentryt där flunkarna just börjat duka av allt käk. Jag lyckades få tag i lite skinka och sill som tillsammans med potatis snabbt slukades. Inte mycket till julmiddag , men snaps fanns och öl oxå. Snapsglasen var av den gamla modellen som innehöll 10cl. 1sta snapsen fick inte bitas av så det blev en ordentlig stjärnsmäll i kista och hjärna.

När detta var avklarat gick jag in till salongen där Skepparen , passagerarna, övriga befälet och sist men inte minst STÄDERSKAN var samlade. Städerskan avvek från Johnson-Lines standard och var både ung och snygg. Åtminstone relativt sett efter snapsarna. Grammofon fanns och det började dansas. Jag lyckades få till det riktigt bra med städerskan och allt såg ut att ordna sig till det bästa. Vi gick ut på promenad-däck för att ta en paus och röka. Där sysslade vi oxå med annat så det tog en bra stund innan det blev aktuellt med rökandet. Det visade sig att cigaretterna var slut så jag skulle bara rusa ner till hytten efter förstärkning. När jag kommer till hytten var det strax efter midnatt och 3Ma skulle redan ha avlöst Frysarn som hade kvicknat till. Det hörs ett jäkla oväsen och protesterande från 3Ma-hytten. Jag gick in dit och fick se 3Ma liggande på fylleslafen med finkläderna på. Motorman försökte få upp honom men han vägrade. Nu började jag förstå att min natt med städerskan var i farozonen. Detta då jag var den bland maskinbefälen som var nyktrast. Undantagandes Chiefen.

Jag gick in i hytten och försökte ruska liv i 3Ma och övertala honom att törna till. Han hade en mycket duktig motorman på vakt som var nykter och skulle klarat det hela. Då 3Ma bara låg kvar på fylleslafen med ett saligt leende och totalvägrade rann sinnet på mig. Jag gav honom ett par ordentliga råsopar så han tuppade av ordentligt.Då städerskan bara var att glömma gick jag in i hytten och dressade om till arbetskläder. Frysarn blev avlöst och jag hade att se fram emot 8 timmars vakt och ingen städerska. Efter ca 30min ringer det i maskinrumstelefonen. Jag svarade och det var skepparen som ville jag skulle komma upp på bryggan. 3Ma hade beklagat sig hos skepparen och nu skulle det skipas rättvisa. Jag stack upp på bryggan och där stod 3Ma med blått öga ,tillknycklad näsa och blod på skjortan. Efter att jag förklarat mig och Skepparen insett att jag var den mest lämpade att ta vakten gick jag ner i maskin igen. Det blev inga efterräkningar för någon vad jag vet , men 3Ma var lite tillstukad ett par dagar. Både bildligt och bokstavligt.

Vakten fram till 0800 blev en pärs då det var svårt att hålla sig vaken. Det blev att ta till det gamla knepet med en stor skiftnyckel i handen. När man nickade till föll skiftnyckeln i durken och av smällen brukade man vakna till igen. Med ytterligare hjälp av M-man och mycket kaffe gick det bra.

Efter denna Julafton kallade Skepparen mig alltid för Champ när vi träffades.Vad jag minns blev Nyåret betydligt lugnare utan någon speciell dramatik.


av Bengt Larsson

  • Comments(0)//seamens.poetica.se/#post96

I början på 70-talet

BlandatPosted by Admin Monday, December 08 2008 07:22:04

Detta hände i början på 70-talet ombord ett fartyg i Perl Shipping, Landskrona.
Skepparen var en riktig skitstövel från Skåne.


I San Francisco skulle vi få en kvinnlig salongsuppasserska ombord. Skepparn talade med alla i befälet om hur viktigt det var att vi skulle respektera den enda kvinnan ombord, och hotade med repressalier om någon av oss var i hop med henne. Kvinnan kom ombord, hon var en mycket trevlig tyska. Skepparn syntes ofta på bryggan mysa med tyskan över en kopp kaffe.
En dag kallades jag in till skepparn,


- Gnisten, borde inte Dagmar(som hon hette) bo mera ståndsmässigt än nere bland manskapet.

(tilläggas kan att gamla gnisthytten högst upp bredvid bryggan var tom, gnisthytten fanns numera på samma plan som styrmännens hyttter.) kunna flytta in i gamla gnisthytten?


- självklart bör hon göra det svarade jag.


Sagt o gjort, Dagmar flyttade upp flera våningar. Tiden gick o skepparn o Dagmar tycktes ha ett förhållande på gång. För de flesta av oss var tiden han var med Dagmar positiv för oss andra i den bemärkelsen att han var på ett förvånansvärt bra humör. En dag kallade han in mig igen.


- Gnisten, jag har funderat om inte Dagmar borde flytta in i redarhytten som alltid är tom.
(redarhytten var mittemot skepparns hytt).


- Naturligtvis höll jag med...


och hon flyttade in i redarhytten, en hytt lika fin som skepparns egen.
Allt var frid o fröjd tills en morgon skepparn öppnade sin dörr samtidigt som redarhyttens dörr samtidigt gick upp, och ut från redarhytten i pyjamas uppenbararde sig 3:e styrman (skåning även han men en trevlig sådan).

Skepparn förhandlades till en ännu jävligare människa än han någonsin varit innan salongsuppasserskans ankomst ombord.

Han gjorde livet så sjukt för 3:e styrman o Dagmar att de var tvungna mönstra av nästa gång vi anlände till San Francisco.

av Anders

  • Comments(0)//seamens.poetica.se/#post95

SJÖMANNEN !

BlandatPosted by Mats Ödman Friday, October 03 2008 07:22:27

Sjöman älskar havets våg ! hur mången gång har du inte hört de lögnaktiga orden ? de där hemma tror att du åker ut för att se fjärran land sedan komma hem som en skakande alkoholist, förförare och brottsling, för det kan ju inte vara på det viset att du far ut för att det är ditt yrke,tjäna ditt levebröd som alla andra. Endast du själv och dina bröder vet, det är en flytande fabrik. De på land tror du kommer hem som en lögnare när du berättar du sett hoppande delfiner och simmande hajar, hade du istället berättat att du träffade flickan i havanna så hade det låtit mer trovärdigt. Sjöman! du som fraktat kaffe till ditt fosterland för att sedan hamna med stor rubrik i dagstidningen för att du togo dig en avmönstringsup på nöjesfältet, du längtar ut till ditt hav därför att här på land bliver du bemött som ett hopplöst fall.

Lennart Nyblom matros på följande båtar. M/S Minnesota, M/S lappland, M/S Stellaria, M/S Avafors, TT Sea Spirit, MT Svea Marina 1970-1976.

Här kan du som är intresserad av fartyg www.faktaomfartyg.se/ titta in.


Blog ImageBlog Image

Blog Image

Blog Image

Av Bengt Wallo

  • Comments(0)//seamens.poetica.se/#post93

MASKINRUMS-BRAND

Bengt LarssonPosted by Mats Ödman Friday, September 05 2008 07:21:45

Blog Image

Rörkopplingen som var boven i dramat

Blog Image

Värst drabbade området

Blog Image

HM efter branden

Under alla mina år som maskinist/maskinchef har brand i maskin varit något som jag klarat mig från. Sammanlagt rörde det sig om ca 40 år. Jag trodde att jag klarat mig ända in i mål men på målrakan blev jag omsprungen av den ”röde hanen”. 14 månader innan jag blev pensionär inträffade det otänkbara. Vi var med M/T Bro Tony ( Broström Tankers) utanför danska västkusten på väg till Holland när det inträffade. Då det var lite dåligt väder lät jag en Hjm stå för strömmen . Om det rullade friskt hade axelgeneratorn svårt att hålla periodtalet. Allt verkade normalt vid ronden efter middagen och jag lutade mig på soffan i hytten. Som vanligt då det var sjögång hade jag en bok tillpass och fjärrkontrollen till TVn nära tillhands. Jag hade jouren och fick ett larm vid 19-tiden. Det blev att rusa ner och kolla orsaken.

Jag var inte speciellt orolig då det inte var något som krånglade. Tvärtom gick det mesta som på räls i maskin.

När jag kom in genom maskinrumsdörren kände jag en stark lukt av gasolja. Nere på plattformdäck såg jag varför. Det sprutade gasolja från tilloppsledningen till HM. Efter att stoppat st.by-boosterpumpen stack jag snabbt in i kontrollrummet och ringde bryggan för att varsko om stopp i maskin. Vinden låg på från land så det var ingen fara fick jag veta. Inga fartyg i närheten heller så det var bara att stoppa. Jag saktade ner som vanligt och stoppade HM . När jag rusade ut för att stoppa boosterpumpen såg jag hur det sprutade gasolja upp till BBs turbin. Innan jag hunnit att stoppa boosterpumpen slog det fyr! Nu blev det snabba ryck vill jag lova. Jag fick stopp på pumpen och tog en pulversläckare. Med hjälp av pulversläckaren lyckades jag släcka en del men inte allt. Det blev mycket snabbt jäkligt hett så jag fick ge upp släckandet. Brandlarmet hade naturligtvis gått då det rök duktigt. Alldeles utanför maskinrumsdörren hade vi snabbstängningarna. Med adrenalinet pumpande lyckades jag med något darriga händer öppna skåpet och stängde alla snabbstängningar utom till Hjmen då jag ville ha ström så länge som möjligt. Dessutom kom bränslet från olika dagtankar.

På väg upp till bryggan som var samlingsplats mötte jag en del av besättningen och ropade till dem att det var allvar. Väl uppe på bryggan visade sig nyttan av att hålla regelbundna och realistiska brandövningar. Alla var samlade och visste vad de skulle göra. En man fick i uppdrag att stänga alla öppningar till maskinrummet för att strypa syretillförseln. Andra fick i uppdrag att ta fram brandslangar och släckare. Själv sprang jag till nödgeneratorn och startade den. Nu hade Hjmen lagt av så det gick bra att lägga in nöden på nätet. Tillbaka till bryggan där skepparen var i full gång med sina uppgifter, kontakt med danskarnas MRCC och annat. Jag lämnade skepparen och hans medhjälpare och stack ner till popdäcket där vi hade utlösningsskåpet för det nyinstallerade CO2-systemet. Tidigare hade vi haft Halon 1301 som jag personligen anser var mycket bättre och säkrare. Åtminstone för besättningen. Med CO2 var man tvungen att vänta tills alla var inräknade minst 2ggr för att ingen skulle vara i riskzonen att bli utan syre vid utlösningen. Efter att ha räknat in all besättning och kocken hittats där han skulle vara öppnade jag utlösningsskåpets dörr. Vi hade mycket försiktig öppnat dörren från popdäcket till maskin och sett att det fortfarande rök kraftigt. Det fanns inget alternativ. Jag drog i spaken som utlöste CO2-flaskorna! Det var en mycket konstig känsla vill jag lova. Efter några långa sekunder hördes det hur CO2n rusade i rörledningarna.

När ca 10 minuter gått och inget CO2-larm från inredningen gick fick en av grabbarna i uppgift att kolla alla ytor som gränsade till maskinrummet, även i pumprummet. Han kom tillbaka med ett lugnande besked att ingen yta var speciellt het och fick gå tillbaka för att fortsätta att hålla kollen. Nu öppnade vi maskinrumsdörren mycket försiktigt igen och såg att det inte fortsatte att ryka. Det var en uppmuntrande signal. Jag och en av grabbarna tog nu på oss rökdykarutrustning och kom överens om hur vi skulle hålla kontakten både genom walkie-talkies och handpåläggning. Då vi båda hade varit länge ombord och gjort åtskilliga övningar hade vi inte svårt att ta oss ner. Vi kunde ta oss runt i maskinrummet utan svårigheter och konstaterade att det var totalt släckt. Mycket skönt!!!! Vad vi kunde se var skadorna inte så stora,troligen tack vare att jag stängt snabbstängningarna så snabbt. Nu gällde det att få igång ventilationen så det blev syre i maskinrummet igen. Efter en del misstag fick jag stopp på CO2-larmet och blockeringen av maskinrumsfläktarna. Fläktarnas oväsen var som musik i våra öron,en skön men dålig rytm.

När det gått ca ½-timme tog jag på mig rökdykarutrustningen igen och gick ner med en ny kompis. Vi hade med oss syremätare och såg att det skulle gå att starta en Hjm igen. Efter ett antal försök fick vi igång en Hjm som gick mycket ojämnt men den gick! Nu gick vi upp på popdäcket igen för att invänta att Hjmen gick som den skulle. Med dörren på vid gavel lyssnade vi ivrigt och hörde hur det lät bättre och bättre. När det lät som det skulle var det på med rökdykarutrustningen igen och syremätaren i handen. Vi gick runt och mätte på flera ställen och fick klart för oss att allt var normalt syremässigt. Jag gick in i kontrollrummet och stoppade nödgeneratorn samt lade in Hjmen. Detta var ett mycket uppmuntrande framsteg ,nu gällde det om vi kunde få igång HM. Upp på popdäck igen och av med rökdykarutrustningen. Skönt!

Med hjälp av Mtmn och en däckselev fixade vi rörkopplingen som var orsaken till allt eländet. Vi startade upp pumpar som vanligt före start av HM och allt funkade. Skönt igen! Kompressorerna hade laddat upp lufttrycket så allt var klart för det magiska startögonblicket.Jag tryckte på startknappen och startmotorn började snurra runt. HM gick igång!!! Vilken lättnad!! Efter att vi återställt allt till normalt driftsläge såg det bra ut. Upp med manövern till bryggan som vanligt. När skepparen mycket försiktigt belastade HM fick vi lite konstiga avg.tempar så vi körde reducerat. Det blev att gå tillbaka till Gbg och Cityvarvet. Detta hade skepparen fått besked om vid sina kontakter med inspektören. Någon gång efter midnatt var vi på väg till Gbg. Motorman tog vakt i maskin för säkerhets skull och jag försökte luta mig på soffan. Det gick naturligtvis inte att sova då adrenalinet fortsatte att pumpa för fullt. När jag frampå morgonen avlöste Mtmn hade han fixat problemet med avg.temparna. Jag hade inte tänkt på att byta filter till turbinerna. Där ser man vad lätt det är att glömma saker när man är uppe i varv. Vi fortsatte med reducerad fart ialla fall.

Vid ankomst Cityvarvet vällde lämmeltåget ombord. Dvs alla sorters inspektörer. Allt från managementbolaget BSM(Broström Shipman.AB) till Sjöfartsverket. Det kom inspektörer från Lloyds,Swedish Club, Unitor och flera från ägarna Broström Tankers. Jag fick en hel del uppskattning och tack för den goda insatsen vid släckningen vid olika tillfällen. Ett tack saknades dock,det från vår arbetsgivare till hela besättningen. Det var ju inte bara jag som släckt,hela besättningen hade ju skött sig perfekt!! Man kunde nästan misstänka att de inte uppskattade vår insats utan helst sett att vi misslyckats med släckningen. Tony var 21 år gammal och på väg ut ur Broström Tankers. Jag vet att detta var en överdrift men vi kände oss förbaskade på det uteblivna tacket.

Omedelbart efter ankomst kom en firma ombord och mätte syrahalten i all el-skåp och i el-tavlan. Inga höga halter uppmättes . En anna firma satte genast igång med rengöringen av all sot som fanns överallt i maskinrummet. Då det skulle bli ett längre varvsbesök gjordes en del klassningar och reparationer oxå. Det gäller ju att passa på när tillfället ges.

Rördragningen till HMs tillopp av gasoil gjordes om till en säkrare variant för att undvika problem i framtiden.

Som vanligt vid varvsbesök hade jag häcken full och jobbade för fullt. Ingen debriefing eller krisgrupp här inte! Den ende som kommenterade var Lloydaren när vi klassade el-tavlan mitt i natten. Han sade att om detta varit iland hade jag inte fått jobba på flera månader. Troligen hade han rätt. Under hela varvsbesöket och resten av min period ombord var det dåligt med sömnen. Det tog lång tid innan jag kunde sova lugnt på nätterna. Normalt var det ju si och så med sömnen när man hade jour.

Efter att CO2-förrådet förnyats,en del elkablar dragits om,klassningar gjorts och allt testats till belåtenhet blev det avgång igen. Tillbaka i den gamla vanliga lunken med metanol och närbesläktade produkter. Detta var utan konkurrens min värsta upplevelse till sjöss. Det bästa av allt var att fartyget klarade sig nästan helskinnat och att ingen i besättningen skadades.

Men ett tack från BSM hade suttit jäkligt fint!!!!

av Bengt Larsson

  • Comments(0)//seamens.poetica.se/#post92

Min första båt

Mats ÖdmanPosted by Mats Ödman Monday, August 25 2008 09:13:11

Min första båt (1974) var en paragrafare Borneland från Edshultshall på 500 DWT och den trafikerade hammarna runt omkring östersjön. Det hela började med att en kompis pappa frågade mig om jag ville följa med ut till sjöss, för han arbetade på detta fartyg som styrman, för det behövdes en jungman omgående.

Eftersom jag var under 18 år måste min mamma skriv under ett papper där hon tillåter mig att arbeta ombord på ett fartyg. Jag arbetade förvisso på sågverket i Bräkne-Hoby och var tvungen att säga upp min anställning, det var inga problem på den tiden man kunde sluta direkt.

Min mamma tvättade och packade min resväska, så den natten sov jag inte mycket. Kompisens pappa hämtade mig på morgonen och vi for in till Karlshamn dä båten låg och lossade rapps till olje fabriken där. Det var fem mans besättning ombord, Kapten, styrman, kocka (styrmans fru) och kompisens pappa (styrman men var matros på denna resa) och jag som ljungman, lägsta ranking ombord på däck.

Jag gick ombord och hälsade på Kapten, han var från Orust en mycket snäll och givmild herre arbetade för honom i tre år till och från, styrman var från Lübeck hans fru var från Karlshamn. Fick mig en hytt tilldelat den var så att säga som en klädkammare, man kunde precis klä sig och tvätta sig där, men det var spännande att vara på väg och inte trampa i samma fotspår hela tiden.

Vi var klara för avgång omkring 17:00, jag fick äran att kasta loss som det så vackert heter i sjöterm, man förtöjde ett fartyg med en förtamp, och sk förspringare samma gällde för aktern, alla dessa termer var ny för mig så när jag hade lagt av från pollaren akter tamparna och förtampen, så återstod det bara för springen, man använde denna för att få ut fartyget från kajen genom att köra proppelen framåt så åker fartyget ut från kaj. Till saken var att när fartyget var en bit från kajen skulle jag lägga av tampen från pollaren och hoppa ombord, men i detta skede tvekade jag för det var nog en till två meter för mig att hoppa ombord, mins att Sven (kompisens pappa) ropade ”hoppa vi tar emot dig” jag tvekade inte utan hoppade och Sven fick tag i min arm annars hade jag ramlat i, detta var början till äventyr, som jag fick uppleva tack vare Sven. Vi gick till Trelleborg för att lasta raps som åter skulle till Karlshamn.

Mats Ödman

  • Comments(0)//seamens.poetica.se/#post91
« PreviousNext »