Sjöfart

Sjöfart

Om sidan

För alla som har eller haft någon anknytning till sjöss, och vill dela med sig av sina minnen till andra. Om ni vill skriva in eran historier kan ni maila till mig så ansluter jag er till Bloggen. Ni kan bjuda in andra som ni vill ska skriva här, det måste finnas oändligt med episoder och händelser som Ni har varit med om under eran resor runtom i världen.

Sjösidan. skapad av Harry Honkanen sjösidan

Välkommen till Sjökultursällskapet Bokanjärerna.
Bokanjarerna.se kommer att växa mycket under året så kom snart tillbaka! www.bokanjarerna.se

Välkommen till Georg I. Hindersson webbplats!
www.hindersson.com

Välkommen till Krister Lummes hemsida.

Välkommen till Jörn Hammarstrands blogg: http://skipperstories.bloggsida.se


Välkommen till Ole Lundbergs blogg: http://ole-bloggboken.blogspot.com/


OBS!
Kontakta mig på följande mats@poetica.se om du inte vet hur du ska skriva in din historia.

Gästbok
Skriv några rader om vad du vill att jag eller någon annan ska läsa.


SJömanskyrkor.
New York

Allt mellan himmel o hav

BlandatPosted by fredie Monday, January 08 2007 20:42:37

Resan till Fjärran Östern med Bataan sommaren1967. Hon var byggd 1947 oljeeldad spis i byssan,det där med Aircondition var ju inte uppfunnet 1947. Inte ovanligt med 55 grader i byssan.

Vi mönstrade ut från Göteborg med 42 mans besättning den gången, vi hade ett antal hamnar på vår väg mot Indien och Pakistan.

Vi kommer till Zuez kanalen mitt under den värsta krisen innan kriget bröt ut, vi hade fel på vårt kylrum och fick av den anledningen gå före dom andra svenska båtarna som var på inväg för att bilda konvojen genom kanalen.

I riktning mot oss kom Trans Atlantic båten Killara och en annan Ostasiatare med namnet Nippon. Ytterliggare en svensk fanns där, kommer inte ihåg namnet. Rederiet som visste mera lät inte flera båtar gå samtidigt…..

Under vår passage så kommer det ett antal Mig 21or och gör ”låtsasanfall” på oss i konvojen, dom stryker si så där 30-50 meter ovan våra masttoppar, det var inte kul.

Båten framför oss var en amerikanare som fick order att väja åt sidan ut i Bitter Lake tror vi men som nonchalerade detta varvid den torpederades och blev liggande.

Nåväl vi kom ut därifrån efter ett antal ”attacker” utan att skadas.

De båtar som var efter oss blev kvar där fram till 1975.

Man bytte ut besättningarna under de första åren men sedan blev det bara norsk bevakningsmanskap kvar.

Vi kommer till Karachi i Pakistan och blir där tagna för strejkbrytare i en hamn där bogserbåtarna hade tagits över av militären, då kommer en civil bogserare och börjar knuffa runt oss inne i hamnbassängen så vi krossade det mesta som fanns där bland annat ett mudderverk. Så småningom gjorde kapten på Bataan det enda han kunde göra, dvs. full fart framåt rätt igenom slussportarna och ut i Indiska Oceanen och friheten. Det var en skeppare det.

Vi gick kusttrafik med tillhörande vatten ransonering, allt vatten fördelades via oss i byssan med Handpump, 1 hink per man och vakt var ransonen. Tänk dig att komma upp från maskinrummet med 45 grader varmt och få en hink vatten att fixa till dig med.

En av matroserna (inga namn) blev utsatt för rånförsök av polis, tappade besinningen och ströp polisen, han blev hämtad dagen efter på båten, vi såg honom aldrig mera……….

Så småningom så lättar det när vi är på väg till Ceylon och går iland mitt på dagen( vi låg på redden) för att då bli rejält uppspöade med långa bambukäppar av befolkningen, det hade varit en skandinavisk båt där för någon vecka sedan som hade ställt till det med slagsmål o allehanda skadegörelse, vi fick ” betala” den notan.

Det sista jag såg innan medvetslösheten var hur dom höll upp min tvillingbrorsa och slog honom i magen så det sprutade spyor om honom.

Vaknade så småningom utan en enda pinal kvar på kroppen, hittade brorsan och vi tog oss till hamnen och fick tala med en roddare som vi lovade guld om han rodde oss ut, det gjorde han. Guldet glömde vi visst...

Jag satt sedan 40 dygn runt Afrika då Zuezkanalen var stängd med morfin som smärtstillande rätt upp o ner i min hytt med gallsten, njurbesvär och sönderslagen skuldra, brutna fingrar innan sjukavmönstring i Genua .

Befälen kom varje dag och frågade, "skall vi gå in till land med dig"….jag höll ut till Genua. Sjukhus där i månad.

Utskriven o pank båten på väg söderut igen, klassiska grejen ” på bommen” …..

Fick där låna pengar av en annan sjökille från Gotland på väg till Sydafrika och påmönstring, Kalle Gnist från Alva, Tack än en gång KALLE…….vi träffades en kväll han lånade ut ett antal tusenlappar till en okänd främling i främmande land, som då kunde resa hem…Sjöfolket höll ihop redan då.

En dag senare start med tåg mot Stockholm, jag lovar, jag känner än idag varje skarv i rälsen mellan Genua och Stockholm.

Kommer så småningom till Gotland och kliver på vågen = 40 kg. Det är lika med 50 kg. mindre än idag. Gick så småningom iland för gott och lämnade sjölivet med många resor o äventyr bakom mig. Kanske kommer det flera "sjöhistorier" framöver, från tiden som Uteseglare bland annat, Syd Amerikas västkust, mm.mm.

Har just nu blivit Morfar, det är bra mycket roligare kan jag lova.

Lev väl kamrater i förskingringen.

;-))

  • Comments(1)//seamens.poetica.se/#post8

Story's

BlandatPosted by Stefan Wednesday, January 03 2007 23:18:59

Hej alla dar ute..

Fick detta sent till mig igar, sa jag vet inte riktigt vad for sorts historier som man kan beratta om har. Sa klart att man har de som ar rums rena och sedan sadana som man inte vill att barnbarnen skall veta om.

Jag borjade pa Brostrom 1966 sedan blev det Johnson ett par ganger till Sydamerika och Usa. Sedan sa var jag i Wallenius som Hokare. Slutade mitt sjomansliv 1990. Synd att de borjade dra in pa folk och tiden i hamn.

Nu mer sa bor jag i Vancouver och ar gift med en canadensiska, sa det blir inte nagra fler batar for mig.

Cheers Stefan

  • Comments(1)//seamens.poetica.se/#post5

Socker

BlandatPosted by Lars Wednesday, January 03 2007 01:59:24

Länge sedan i 1956 när det ännu inte fanns container ships var vi i Cairns i norra Australien och lastade socker som bulklast.

Det fanns inga kranar på kajen och den lokala fackföreningen var väldigt stark och fartygets egna kranar fick inte användas. Dom byggde en plattform på lastluckan och satte ut en gångplanka till kajen. Sedan följde en ström av arbetare med var sin sockersäck på ryggen upp till plattformen. Där stog en annan arbetare och skar up säckarna och tömde sockret ned i lastrummet.

På det viset tog tre veckor att lasta båten. Hela besättningen hade gott om tid att gå iland och många gjorde utflykter till the Barrier Reef och en liten ö där.

Lars

  • Comments(2)//seamens.poetica.se/#post4
« Previous